Samhället utan egenskaper, 2013, Tensta konsthall. Jakob Kolding The Uncertainty of the Stability, 2012. Foto: Jean-Baptiste Beranger.

Internationellt samarbete är en del i vardagen på Tensta konsthall

Konsthallen grundades 1998 och har redan från start haft en internationell inriktning. Att samarbeta internationellt är sedan Maria Lind år 2011 blev chef för konsthallen helt integrerat i verksamheten.

− Det är nödvändigt att vara del i ett större sammanhang och att göra Stockholm och Tensta en del i ett pågående samtal, menar Maria Lind.

Verksamheten kännetecknas av att delta i ett internationellt utbyte inom den samtida konsten. Av praktiska och ekonomiska skäl är en viktig del i det internationella arbetet att delta i samarbetsprojekt finansierade av EU:s sektorsprogram för kultur. Sedan Maria Lind tog över verksamheten har konsthallen varje år varit med i minst ett europeiskt samarbetsprojekt. De har tillsammans med andra organisationer i Europa skapat gemensamma kulturprojekt som också har fått höga poäng av bedömarna, vilket lett till många beviljade ansökningar.

EU-medlen är ett betydelsefullt sätt för konsthallen att finansiera den internationella verksamheten och kunna stärka och utveckla den. Maria Lind betonar hur viktigt det är att bygga in EU-projektet som en naturlig del i verksamhetsplaneringen, helt enkelt för att finansieringen inom Sveriges gränser inte räcker till. Att internationellt kultursamarbete är en del i verksamheten och inte ses som någon typ av extern ”lyx”.

– Att delta i EU-projekt är inte något vid sidan av eller fastklistrat utanpå. Det handlar om att dra linjer mellan det vi ändå vill göra, säger Maria Lind.

Konsthallen har deltagit i flera projekt inom det tidigare Kulturprogrammet (2007-2013) och var även en av nio svenska organisationer som fick stöd i den första fördelningen till europeiska samarbetsprojekt inom det nuvarande EU-programmet Kreativa Europa (2014-2020). De fick i år stöd för projektet This is Tomorrow, Back to Basics: Forms and Actions in the Future som de gör tillsammans med det kroatiska curatorskollektivet What, How and for Whom och Latvian Center for Contemporary Art.

Internationella nätverk en förutsättning

Maria Linds tidigare erfarenheter från att ha arbetat utomlands inom det i hög grad internationella samtidskonstfältet har varit en ingång till de samarbeten som har utvecklats under åren. Hon framhåller att ett internationellt nätverk är grundläggande även för att kunna söka medel från EU-programmet och poängterar därför vikten av att utveckla de internationella kontakterna om organisationen inte redan har dessa sedan tidigare.

– Att bygga relationer är en förutsättning för att kunna delta i internationella samarbeten. Och för att delta i europeiska samarbetsprojekt behövs ett internationellt nätverk från början. Vissa kollegor har inte dessa, och då är ett första steg att skapa nya kontakter.

Finansiering och stödsystem

För att få större möjlighet att utveckla internationella kultursamarbeten och på så vis öka det internationella kulturutbytet, ser Maria Lind också ett behov av nya stödsystem. Hon efterfrågar möjlighet för curatorer att söka stöd för studieresor som sedan kan leda till att man vill delta i internationella projekt: mindre, snabba stöd, främst för resekostnader. Denna möjlighet finns i några delar av landet på regional eller lokal nivå. Hon känner dock inte till något fall där en kollega använt sig av det. Hon ser även ett snabbt ökande behov av ytterligare medel för att bättre täcka den egeninsats som krävs för att delta i EU-projekt, som hon anser har de mest komplicerade ansöknings- och redovisningsprocesserna hon stött på.

För att ge utrymme för fler internationella kultursamarbeten anser Maria Lind däremot att det allra bästa vore om grundfinansieringen för organisationer och institutioner ökar. Hon betonar att det ställs krav på tillräckliga finansiella och personella resurser för att gå in som projektledare eller partner i ett europeiskt samarbetsprojekt. Eftersom det är tidskrävande att göra ansökningar, och för att få en bättre kontinuitet i planeringen, menar Maria Lind att en ökad grundfinansiering istället för att regelbundet behöva söka extra projektmedel är nödvändigt på sikt.

– Sverige har ett systemfel som gör att vi riskerar att halka efter i utvecklingen: de flesta små och medelstora konstinstitutionerna i landet är underfinansierade och i tillägg ställs krav på ökande egenintänkter. Men till skillnad från t ex Norge och Tyskland finns det inga stiftelser som koncentrerar sig på samtidskonst. Inte heller har vi en kultur av privata donatorer som i Storbritannien och USA.

Tensta konsthall finansierar i dagsläget delvis sina internationella projekt med extra projektmedel. De har bland annat utöver sin offentliga grundfinansiering fått projektstöd från exempelvis Postkodlotteriets kulturstiftelse, European Culture Foundation och Foundation for Arts Initiative.

Maria Lind menar att det faktum att hon blir inbjuden till att delta i internationella samanhang utan att själv behöva stå för kostnaderna är det som möjliggör att det internationella nätverk och den kunskapsbank som hon har finns kvar och kan utvecklas.

Viktigt att känna sina samarbetspartners

Konsthallen deltog som projektpartner i de två projekten COHAB och Beginning as Well as We Can: How Much Fascism Can We Take som båda avslutades 2014. De aktörer Tensta konsthall har samarbetat med i EU-projekten kände de redan innan projekten drog igång och de hade redan arbetat ihop innan de bestämde att de ville söka stöd från programmet. Maria Lind blev tillfrågad om konsthallen ville vara med och skapa och genomföra samarbetsprojekten. Efter att ha deltagit som partner i totalt fyra projekt under senare år gick de in som projektledare för en ansökan inom Kreativa Europa som lämnades den 1 oktober 2014. Beslut om stöd kommer under våren.

När det gäller val av samarbetspartners poängterar Maria Lind vikten av att arbeta med personer och organisationer som man tycker har en riktigt bra verksamhet och som är intresserade av liknande frågor. Det är även viktigt att ha tillit till och känna varandra när man går in i ett gemensamt projekt.

– Det är grundläggande att man gör det man ska göra och att man gör det bra.

Gällande samarbetsmomentet som är helt grundläggande i europeiska samarbetsprojekt säger Maria Lind att:

– Jag har alltid arbetat så. Man gör tillsammans, skapar något ihop. Man säljer och köper inte produkter.

Nätverket Cluster

Tensta konsthall är del i ett nätverk kallat Cluster som består av ett tiotal konstorganisationer lokaliserade i bostadsområden som ligger i (huvudsakligen) europeiska storstäders ytterområden. Nätverket har funnits i fyra år. Alla organisationerna är aktivt involverade i respektive lokala kontexter och främjar engagemang i närmiljön. En av Clusters målsättningar är att underlätta utbytet av information om hur organisationerna fungerar och arbetar i de lokala kontexterna. Cluster handlar om att samarbeta med kollegor från andra delar av världen. Solidaritetsbyggande och kunskapsutbyte är grundläggande delar. Att nätverket även har lett till konkreta samarbeten ser Maria Lind mer som en bonus, men är inte det huvudsakliga syftet. Nätverket ger nya idéer, utbyte och inspiration.

EU-stödet värdefullt

Med flera års erfarenhet av att delta i europeiska samarbetsprojekt menar Maria Lind att det kräver en omfattande arbetsinsats och att organisationen därför behöver ha den kapacitet som krävs för att kunna driva eller delta i ett projekt i den här skalan. Hon lyfter redovisningsarbetet som en särskilt tidskrävande process, men som är nödvändigt, särskilt i Sverige där hon anser att systemfelet gör att andra finansieringsmöjligheter är små.

Att inte arbeta internationellt är inget alternativ för Tensta konsthall. EU-projekten möjliggör att konsthallens besökare att får ta del av internationell samtidskonst och de frågeställningar som aktualiseras. Medlen från EU:s sektorsprogram för kultur är ett sätt för konsthallen att kunna genomföra sina internationella projekt. Maria Lind betonar hur viktigt stödet är för konsthallens verksamhet och avslutar:

– Vi skulle inte kunna göra det vi gör utan EU-stödet. Men det kräver orimligt stora insatser från både våra samarbetspartners och oss.

Exempel på projekt finansierade från EU:s Kulturprogram som Tensta konsthall deltagit i

COHAB

Utöver Tensta konsthall ingick i projektet organisationerna Casco, Office for Art, Design and Theory i Utrecht och The Showroom i London. Projektet pågick i två år; började 2012 och avslutades 2014. Projektet fick EU-stöd om 200 000 euro.

Jean-Baptiste Beranger.
Undoing Property? av Marysia Lewandowska och Laurel Ptak, som en del av Publishing in Process. Sternberg Press, Berlin. Foto: Jean-Baptiste Beranger.

COHAB tillkom som en utveckling av nätverket Cluster. COHAB undersöker hur konstnärer och organisationer kan arbeta för att vara förankrade i lokalsamhället samtidigt som de är aktiva på en internationell arena. Utifrån gemensamma nämnare − som till exempel konsthallarnas fysiska placeringar och platsens betydelse för deras arbetsmetoder – sammanlänkades verksamheterna i projektet. Avsikten var att utforska teman som är viktiga för de medverkande konsthallarna: frågor om platsen, lokalsamhället och det gemensamma/offentliga i relation till olika typer av sociala och ekonomiska organiseringsmodeller. I ett bredare perspektiv handlar projektet om hur man kan existera tillsammans (COHABit), på lokal och europeisk nivå, samt att utarbeta nya modeller för samarbeten mellan konstorganisationer. Projektet bestod av en serie projekt och ett antal lokalt förankrade, konstnärsdrivna produktioner i form av så kallade “handlingsbaserade” forskningsprojekt (action research) som letts av de respektive organisationerna. Dessa involverar konstprojekt som utvecklas i samarbete med de lokalsamhällen som berörs av projekten. Aktiviter genomfördes i alla de medverkande länderna.

Jean-Baptiste Beranger.
Samhället utan egenskaper, 2013, Tensta konsthall. Sharon Lockhart, Podwórka, 2009, 16mm film överförd till HD, 31min. Foto: Jean-Baptiste Beranger.

Exempel på initiativ på Tensta konsthall inom COHAB var utställningen Samhället utan egenskaper och en serie öppna seminarier med titeln Publishing in Process: Ownership in Question. I seminarieserien inbjöds konstnärer och skribenter att presentera projekt och bidra med erfarenheter från skärningspunkter mellan konst, intellektuell äganderätt, politisk ekonomi och det offentliga rummet. Konsthallen beskriver projektets tematik så här: ”Under en tid då fördelningen mellan det privata och det gemensamma ägandet utsattes för globalt omfattande granskningar och protester ställde projektet frågor kring vad produktion, egendom och utbyten betyder för oss i detta nu.” En bok publicerades även som del av projektet.
Läs mer om projektet

Foto: Jean-Baptiste Beranger
Samhället utan egenskaper, 2013, Tensta konsthall. Charlotte och Sture Johannesson, Om Tyskland – i Tiden, 1976, installation, blandmaterial. Foto: Jean-Baptiste Beranger.

Beginning as Well as We Can: How Do We Talk About Fascism?

Utöver Tensta konsthall ingick i projektet organisationerna Grazer Kunstverein i Graz och What, How and for Whom i Zagreb. Som associerade partners ingick även organisationer i Belgien, Lettland, Ungern och Norge. Projektet pågick i två år; började 2012 och avslutades 2014. Projektet fick EU-stöd om 198 740 euro.

Foto: Jean-Baptiste Beranger
Tensta museum: Rapporter från nya Sverige Våravdelningen. Fernando García-Dory och Erik Sjödin, Shifting Land, Part 2 of A Model Farm. (Landskifte, del 2 av En bondgårdsmodell). Utkast till publikation, ritningar / kollagekarta, videoporträtt, 2013–2014 och Järvaprojektet; Hembygdsakvarium, akvarium med grönlingar, 2013
och Grönlingen (Barbatula Barbatula) i Igelbäcken, video, 15 min, 2013. Foto: Jean-Baptiste Beranger.

Foto: Jean-Baptiste Beranger
Tensta museum: Rapporter från nya Sverige Våravdelningen. Marion von Osten, In the Desert of Modernity:  Colonial Planning and After, 2010; Thomas Elovsson och Peter Geschwind, Time: Space Shuttle (Apollo Pavilion), 2013. Foto: Jean-Baptiste Beranger.

Projektet har en tematisk inriktning som handlar om hur konstnärer i Europa förhåller sig till de aktuella politiska och ideologiska tendenserna, främst nationalismen, i Europa. Projektet bestod av ett flertal olika aktiviter och utställningar i de medverkande länderna. De sociala och kulturella implikationerna av extremhögerideologier i Europa var i fokus. I Sverige var utställningen Tensta museum: Rapporter från det nya Sverige en viktig del i projektet. I utställningen problematiserades begreppen kulturarv och nationellt kulturarv. Som en del i Tensta museum arrangerades bland annat också ett endagssymposium tillsammans med Stockholms stadsmuseum om utvecklingen i Ungern där en delvis ny typ av nationalism växt fram som också påverkat den kulturpolitiska situationen i landet.

Foto: Jean-Baptiste Beranger
Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe
, sammanställd av Tensta konsthalls chef Maria Lind och kollektivet What, How & for Whom/ WHW (Zagreb). Sternberg Press, Berlin. Foto: Jean-Baptiste Beranger.

En annan del i projektet bestod i publiceringen av boken Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe (red. Maria Lind och What, How & for Whom). Med utgångspunkt i nationalismen i Europa diskuteras ”konstens kraft att föreställa sig framtider bortom dagens situation och det som kan uppfattas som oåterkalleligt”. Texterna är skrivna av kulturkritiker, curatorer och konstnärer från olika delar av Europa. Politikens språk och filosofi undersöks, men också populistiska tendenser, sociala kontexter, media, vetenskap och estetik. I boken presenteras bland annat även utställningen Tensta museum: Rapporter från nya Sverige.
Läs mer om projektet

Läs mer

Header logo