Tillgänglig bio

Svenska Filminstitutet är just nu mitt uppe i projektet Tillgänglig bio. När det är klart i maj 2013 ska det sedan vara tekniskt möjligt för 120 000 synskadade att ”se” på bio. Och 1.7 miljoner personer med läs- och skrivsvårigheter ska kunna få filmens texter upplästa för sig.

Det låter som science fiction men är fullt möjligt nu när den digitala tekniken tar över de 850 analoga biosalonger som finns i Sverige. På den hårddisk som ersätter de stora filmkakorna med analog film finns nämligen plats för två extra ljudkanaler.

Tanken är att den ena kanalen ska användas för syntolkning. Det går kort går ut på att en röst berättar vad som händer och sker på filmduken för de synskadade. Den andra kanalen ska användas för uppläsning av en textremsa och rikta sig till den publik som har svårt att hinna med att läsa textremsan på utländska filmer.

– Det är med andra ord en stor publikgrupp som man genom den här tekniken gör bio tillgängligt för, säger projektledaren Lisa Wacklin.

Projektet Tillgänglig bio har som uppgift att hitta den bästa leverantören av det bästa systemet. Idag har projektet, som Filminstitutet i samarbete med Post- & Telestyrelsen gör på regeringens uppdrag, kommit så långt att av elva kandidater har tre fått i uppdrag att göra en förstudie och därefter utveckla en prototyp av den utrustning som ska avkoda hårddiskens två extra ljudspår, skicka dem vidare till någon form av mottagare – utan att den ”vanliga” publiken störs.

– Det troliga är mottagaren kommer att kunna använda sig av en smart mobil, säger Anders Westin som till vardags är filmkonsulent i Västmanland men nu till 50 % är utlånad till Filminstitutet.

I februari 2013 börjar man testköra prototyperna på Filminstitutets egna biografer och i maj ska en redovisning göras till regeringen.  En kommersiellt gångbar produkt kan troligtvis vara klar för produktion och försäljning under våren 2014 – till de biografer som väljer att haka på.

– Än så länge finns inga påtryckningsmedel eller skrivningar i filmavtalet eller någon annanstans som reglerar det här; varken när det gäller att få biograferna att skaffa ”lådan” eller när det gäller att få filmproducenterna att självmant producera och lägga på de två ljudspåren i ny film.

Medan kostnaden för syntolkning ligger på cirka 50 000 kronor för en spelfilm är kostnaden för uppläsning 20 000 kronor.

I dag finns inte någon offentlig stödform för uppläsning av en textremsa. Däremot kanske en del av det existerande stöd som idag används för föreställningar med en syntolk i salongen kan omformas så att det kan komma den digitaliserade syntolkningen och upplästa textremsan tillgodo.

– Där finns i dag 1,5 miljoner att fördela. Men det kommer alltid att handla om någon sorts urvalsprocess, säger Lisa Wacklin.

Morot för såväl biografägarna som filmproducent är i dag goodwillintresset.

– Är man en modernt tänkande ledning, med tillgänglighet på agendan, är det inte otroligt att man investerar i den här tekniken som nog kommer att kosta cirka 20 000 kronor, säger Anders Westin. Rimligen finns här ett kommersiellt intresse också. Tekniken gör det ju möjligt att nå en ny och stor publikgrupp.

MER INFORMATION

Lisa Wacklin
Projektledare
Filminstitutet
Telefon 0707-28 81 21
E-post: lisa.wacklin@sfi.se
Webbplats: www.sfi.se

Header logo