Annica Rixon Karlsson, Patrik Steorn, Anna Furumark och Evelina Wahlqvist.

Museernas hbtq-ansvar i fokus

Hur tillvaratar museerna hbtq-berättelser? Och varför är queer viktigt i samtidskonsten? Två centrala frågor när Kulturrådet och Riksutställningar arrangerade ett panelsamtal under Stockholm Pride den 30 juli.

Medverkande var Patrik Steorn, chef för Thielska galleriet i Stockholm, Anna Furumark, projektledare på Örebro läns museum och Annica Rixon Karlsson, konstnär och doktorand i fotografisk gestaltning vid Akademin Valand i Göteborg.

Patrik Steorn har tidigare arrangerat queer-visningar på museer. Han efterfrågade ett större engagemang från museerna när det gäller att ta tillvara queer-perspektivet och hbtq-berättelser. Patrik Steorn menade att det museerna idag visar är framförallt föremål. Vissa föremål kan queer-tolkas. Men risken är att tolkningen blir för snäv, att kategoriseringen blir för fyrkantig. 
- Och hur samlar man in historier och bevarar dem? Berättelser kan vara personliga och intima. Föremål kan man stoppa in i lådor men vad gör man med berättelser? Det är en maktfråga.

Patrik Steorn menade att det här är ett val museiledningen måste göra. Vilka frågor vill museerna lyfta? Hur vill museerna jobba? Till exempel kan museerna varva tillfälliga visningar med mer djupgående policyarbete. Just när det gäller hbtq har varje handling ett symbolvärde. Man ska inte vara rädd för att ta små steg. Ett annat sätt att arbeta är, menade Patrik Steorn, att samarbeta, att göra utställningar tillsammans med andra, tillsammans med en grupp, inte för en grupp.
-Alla museer kan hitta partners att göra utställningar tillsammans med.

En kulturinstitution som tagit fasta på just samarbete är Örebro läns museum. Där har museet hämtat in berättelser från äldre hbtq-personer. Tillsammans med RFSL i Örebro samlade de berättelser i projektet ”Att störa homogenitet”.
-RFSL fick egna pengar för sin del i projektet, sa Anna Furumark och berättade att det täta samarbetet med RFSL i Örebro var avgörande för resultatet. I Örebro fortsätter arbetet tillsammans med RFSL och hbtq-personer.

Också Annica Karlsson Rixon har i sin konstnärliga gestaltning på seniorboendet Rio i Stockholm arbetat nära personerna i verket. I verket ”Här är vi” reflekterar personer både framåt, bakåt och kring nuet. Verket består av 19 fototapeter och en bok där några av personerna bidrar med egna texter eller intervjuas.
 
Panelen diskuterade också queer i samtidskonsten. Konstnären Annica Karlsson Rixon menade att samhället har mycket att lära av queer-kulturen. Den kan tillföra samtidskonsten mycket.
-Samtidskonsten är berättelsen om vår samtid, sa Annica Karlsson Rixon.  Jag har kunskap om hur man berättar. Det finns queer-berättelser men man kan också queera berättelser. Jag som konstnär har kanske intresse att berätta på ett annat sätt, bryta den traditionella berättelsen. Därför är queer-kulturen viktig.

Panelen jämförde queer i Sverige och USA och Annica Karlsson Rixon berättade att när hon visat samma verk i båda länderna har det fått skilda tolkningar. Hur verken uppfattas beror på om ett queer-perspektiv tillämpas. Patrik Steorn menade att om queer-perspektivet ska få fäste måste det in i museernas strukturella arbete. Annars riskerar arbetet att bli för ytligt. Det får inte resultera i att museerna exempelvis enbart har queer-visningar under Prideveckan, ansåg Patrik Steorn.

Kulturrådet har regeringens uppdrag att vara strategisk myndighet inom kulturområdet för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Det innebär att främja kulturområdets goda möjligheter att bidra till ökad mångfald och öppenhet genom att synliggöra och utmana begränsande normer. Kulturrådets deltagande i Stockholm Pride är en del i arbetet att uppmärksamma frågor som rör sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck och hbtq-personers villkor.

Evelina Wahlqvist, Riksutställningar, var moderator.

KONTAKT

Bongi MacDermott
Telefon: 08-519 264 69
bongi.macdermott@kulturradet.se

Header logo