Bild på Kennet Johansson. Foto av Jonas Hallqvist

Att mäta det omätbara

Kulturen är viktig för samhällets utveckling, slår regeringen fast. Så viktig att den får ett eget utrymme i Framtidskommissionens arbete. Eva Bergquist, departementsråd, har skrivit en rapport om kulturens roll för samhällets utveckling och förmåga att möta utmaningar ”Är framtiden kulturens re-renässans?”. Den har en bra vinkel om kulturens och konstens kraft och är väl värd att läsa.

Kulturen uppmärksammas alltså allt mer. Inom EU talar man om att Europas kulturella och kreativa sektorer har högre omsättning än den europeiska bilindustrin.

Allt det är bra och gynnar kulturens utveckling. Men jag saknar fokus på de faktorer som är viktigast av allt. De som allt vilar på och som är förutsättningarna för att de kulturella och kreativa näringarna överhuvudtaget ska finnas. Jag talar om människans behov av konst och kultur och kulturens yttringar. Om den kraft som varken styrs av pengar eller politiska beslut och som finns bakom alla stora kulturella verk, oavsett konstart. Den roll som konsten och kulturen spelar för demokratin och det öppna samtalet.

Det handlar om att än mer uppmärksamma de som ger oss förutsättningar för konstnärliga och kreativa näringar, de människor som bidrar med sitt kunnande, sin kreativitet och sitt skapande.

Eva Bergquist skriver också i sin rapport att kulturskaparnas drivkraft i första hand ligger i meningsskapandet och inte i att skapa ekonomiska värden. Det tål att ytterligare betona. I det sammanhanget hänvisar hon till Lars Strannegård, professor vid Handelshögskolan och medlem i Kulturrådets styrelse, som är orolig för samhällets accelererande behov av mätbarhet. Han konstaterar att varje försök att mäta ett värde också innebär att de ouppmätta värdena förfaller mindre viktiga.

Och vi vet hur svårt det är att mäta kulturens betydelse. Hur mäter man betydelsen av konstnärliga upplevelser? Hur mäter man tillfredsställelsen av att läsa en god bok eller av att absorberas av film eller musik? Hur mäter man om klimatet i ett samhälle ändras eller om empatin ökar och hur vet man att den förändringen i så fall är kopplad till konstnärlig aktivitet?

Där har vi essensen i Kulturrådets verksamhet. Vi måste värna det omätbara. Det som är grunden och förutsättningen för allt kulturellt utövande. Vi måste se till att det finns utrymme för den fria konsten att utvecklas och för konstutövare att försörja sig. Vi måste skapa ett samhälle som bejakar och uppmuntrar skaparglädje och kreativitet. Endast då kan också de kreativa näringarna utvecklas och få näring.

Jag tycker att det resonemanget får allt för lite plats i rapporter och media. Vi glömmer kärnan som är grunden för utvecklingen. Där måste vi satsa! På det som är omätbart och så kommer att förbli. Då först kan vi skörda frukter från näringar, som är mätbara.

Kennet Johansson
Generaldirektör, Kulturrådet

Header logo