Krönika: "Mitt blod är lika rött som ditt"

Dolaresa Andersen, programledare, skriver om hur hon fick syn på rasismen, vad hon gör åt det och ger tips till dem som drömmer. Andersen är den femte oberoende krönikören i Kulturrådets serie Gränsländer där kulturarbetare från de nationella minoriteterna (judar, romer, det samiska folket, sverigefinnar och tornedalingar) skriver om olika konstnärliga uttryck och frågor.

När jag svarar ”Sverige” på frågan om var jag kommer ifrån så blir folk chockade. Ibland nöjer de sig inte och frågar om mina föräldrar. Eller var jag ursprungligen kommer ifrån. För samhället har målat upp en klar bild av vem som är svensk och inte. Även om mitt blod är lika rött som ditt så har jag aldrig ansetts vara svensk. Det har inte min mamma heller. Vi är båda födda här. Vi har gått i den svenska skolan. Vi har bott här i hela våra liv. Så vem och vad skiljer människor åt? Är det mitt bruna hår? Färgen på mina ögon? Jag tror det. För den där klara bilden av vem som är svensk har funnits i flera hundra år och den vill jag förändra.

Sedan barndomen har jag vetat att rasism existerar. Ändå levde jag i min egen lilla värld där jag trodde att allt var perfekt. I vårt älskade Sverige så vände jag bara blicken mot det goda. Men redan på lågstadiet hörde jag folk säga ”jävla zigenare”. ”Är du duktig på att sno?”. ”Ni har inget land”. Och så vidare. Då visste jag inte att diskrimineringen mot romer sker i en så stor utsträckning. Att det inte handlar om enskilda personer som jag mötte utan om hela samhället. Den strukturella diskrimineringen som sker. Av alla myndigheter.

Sedan såg jag hur mina nära drabbades och hur hela min folkgrupp utsattes. Mitt framför ögonen på mig och dig. Då fick jag syn på orättvisorna och min värld sprack. Mina ögon öppnades för både det goda och det onda. Då valde jag att stå upp för de mänskliga rättigheterna och läsa om romernas historia, dyster och hemsk. Romer har blivit utsatta för förföljelse, tvångssterilisering, tvångsomhändertagande av barn. Och mycket mer. Det som gör situationen så fruktansvärd är att romer har funnits i Sverige i över femhundra år. Ändå är det en av de mest utsatta och diskriminerade grupperna idag.

Därför gick jag på olika möten och events om de mänskliga rättigheterna och romer. Genom att engagera mig träffade jag människor som är insatta i den romska frågan. Små projekt ledde till större. Jag tog studenten från ekonomilinjen och idag är jag programledare för en romsk talkshow som heter Terni Generatcia på Sveriges Radio. Vi är unika eftersom vi pratar romani chib på två olika dialekter. Så når vi ut till fler i hela landet. Lätta och svåra ämnen som mat och tvångsgifte diskuteras på ett vardagligt sätt, blandat med lite svenska ord så som unga romer pratar idag.

Eftersom vi vill få unga romer att tänka till, skapa sig en uppfattning om samhället och att gå sin egen väg så är det viktigt att programmet görs av romer för romer, av unga för andra unga. Det är trovärdigt. Man får en annan tillit. Många lyssnare känner igen sig.

Idag fortsätter jag att medverka i olika projekt, stora som små, så länge jag tror på dem. För tidningen E Romani Glinda skriver jag om den romska frågan. Om förintelsen, romernas nationaldag, romskt mode, med mera. I vår kan ni se mig i Romernas Nittonhundratal med Dolly och Dusan på SVT. Programmet handlar om hur romer behandlades då och hur vi behandlas idag. Hur romer bodde då, hur skolgången var, hur vi bor och går i skolan idag. Jag är Dolly förresten, det är mitt smeknamn. Mitt blod är lika rött som ditt och jag vill förändra den där klara bilden. Mitt tips till er är att aldrig ge upp, vilken dröm du än har.

Dolaresa Andersen

Läs mer

Header logo