Lars Strannegård. Foto: Stefan Tell.

Ekonomi är ett medel och kultur ett mål

Vi är åtta forskare som är verksamma vid forskningscentret ABC – Arts, Business and Culture vid Handelshögskolan i Stockholm. Där driver vi studier av sådant som konstens olika värden, värdeskapande i parfymens värld, betalningsmodeller för musik, marknader för samtidskonst, museers internationaliseringsstrategier, och organisering av kulturverksamheter.

Allt oftare får vi frågor om huruvida kulturen är lönsam, vilken roll den spelar för tillväxten och vilken del av BNP som kulturen kan sägas stå för. Vi ombeds ge rekommendationer på hur man mer exakt skall mäta kultursatsningars och kulturyttringars effekter i kronor och ören. Ofta kommer frågorna från kulturengagerade individer som svart på vitt vill visa att kulturen har positiva och mätbara ekonomiska effekter.

Att kulturen skall vara nyttig och bidra till tillväxten är numera en tämligen cementerad bild, världen över. Kulturella och kreativa verksamheter analyseras som näringsgrenar, och de senaste åren har kulturgeografer och ekonomer gång efter annan visat att kulturen är ett viktigt medel för regional tillväxt. Om ett spännande kulturutbud saknas i en stad eller region uteblir också inflyttning av individer som bidrar till den regionala dynamiken.

I det globala kollektiva medvetandet har bilden av kulturen som en stöttepelare för tillväxt således bitit sig fast. Därför ser man runt om i världen en uppsjö av nya museer och spektakulära konsert- och operahus. Lyftkranar bygger i detta nu platsspecifika nav för kulturellt centrerad ekonomisk tillväxt: marmorbit för marmorbit, glasskiva för glasskiva, och aluminiumprofil för aluminiumprofil. Att kulturen är ett medel för ekonomisk tillväxt är nu en självklarhet.

I diskussionerna i vår forskargrupp upplever vi dock allt oftare ett skorrande ljud när vi presenterar resultaten från våra empiriinsamlingar. Man kan bäst beskriva ljudet som att ordningen på medel och mål ser ut att ha förväxlats. Nyttoretoriken har letat sig in i så många delar av kulturens områden att det är angeläget att påminna om vad ekonomi de facto handlar om. Ekonomi handlar om hushållning av resurser, och resurser är detsamma som verktyg för att uppnå något. Tillväxt och ökade resurser är alltså aldrig mål i sig, utan enbart medel för att uppnå något annat. Och detta andra handlar om möjligheter att leva liv som kan vara solidariska, innehållsrika, bekväma, hälsosamma, kärleksfulla och meningsfulla. Ekonomi och tillväxt skapar ingenting annat än medel för att möjliggöra sådana liv.

Detta kan uttryckas som att ekonomi är ett medel och kultur ett mål. Utan minsta storvulenhet kan man faktiskt hävda att kulturyttringar är centrala komponenter i livets essens. I våra samtal i forskargruppen reflekterar vi ofta över att det faktum att det i många sammanhang verkar ha glömts bort att kultur är samhällsbärande och meningsskapande. Kulturen får oss att se det vackra, det fula, de andra och oss själva. Kulturen hjälper oss att förstå vår samtid och ger oss möjligheten att leva innehållsrika liv. Visst, kultur kan vara ett medel för tillväxt, men reduceras kulturen till ett sådant riskerar vi att ur synfältet tappa kulturens kraft, magi och själ.

Det gäller alltså att i mitt i mellan strategimöten, kvalitetsuppföljningar, insamlandet av besöksstatistik och upprättandet av finansieringsmodeller stanna upp och nypa oss själva i armen. Det som har kommit att bli en grundkomponent i vårt forskningsprogram ABC är att försöka vända på frågan hur kultur kan bidra till ekonomin till exakt den omvända, nämligen hur ekonomin bäst kan bidra till att skapa kultur.

Lars Strannegård, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och ledamot i Kulturrådets styrelse

Header logo