Foto: Stefan Tell.

Barns rätt till kultur

Barn har rätt till kultur. Det är lätt att säga. Men vad menar vi med det egentligen? När Sverige fick möjligheten att visa upp svensk barn- och ungdomslitteratur på världens största barnboksmässa ville vi passa på att lyfta in själva barnet på mässan. Även om det är en branschmässa, enbart för vuxna.

Vi ser ofta på barndom som något övergående, som en förberedelse för det riktiga livet. Men när börjar det? Ska nästan en fjärdedel av en människas liv hinna gå innan hon räknas? Barns rätt till kultur handlar om barns rätt att delta i samhället. Att få yttra sig. Att få tillgång till olika uttrycksmedel. Att bli lyssnad på och synliggjord. Att få tillgång till konst, kultur och information.

Litteraturen har en särställning i barnkulturen – och barnet har en särställning i litteraturen. FN:s konvention om barnets rättigheter säger att alla länder som skrivit under konventionen ska uppmuntra produktion och spridning av barnböcker.  I den dagliga nyhetsrapporteringen i medierna ser vi ofta barn som utsatta, som offer för katastrofer och olyckor. Det händer att några barn på en skolgård får tala för sig själva – men oftast talar man om barnen – inte med dem. Barn- och ungdomslitteraturen bidrar till att ge barnet en röst. De flesta barnboksförfattare och illustratörer har ett genuint barnperspektiv. De gör barnen och barnens frågor synliga – både för barnen själva och för de vuxna. Det är förstås ingenting som är unikt för svenska författare. Titta bara på de senaste tio årens ALMA-pristagare.

Men all barnlitteratur är inte angelägen. Det finns alltid anledning att diskutera kvalitet, ärende och innehåll i barnlitteraturen. För med barns rätt till kultur menar vi också barns rätt till konst, till att delta i det konstnärliga och kulturella livet, som barnkonventionen uttrycker det. Att få möta utmanande konst. Olika perspektiv. En mångfald av uttryck. Angelägen, rolig, förvånande, utforskande konst. Att som barn slippa bli förminskad eller förgulligad. Att inte bli överseende skrattad åt. Barn är människor, medborgare. Lite kortare, lite mindre erfarna. Men de lever nu. Här. De går inte och väntar på att bli vuxna. Vi kan inte förutse vad de kommer att behöva om 20 år. Men vi kan lyssna på dem för att ta reda på vad de behöver nu.

Header logo