etnografiska_museet_foto_rose-marie_westling

Etnografiska museer i vår samtid

Etnografiska museet i Stockholm har medverkat i det europeiska samarbetsprojektet Ethnography Museums and World Culture som finansierats genom EU:s kulturprogram. Även Världskulturmuseet i Göteborg har varit delaktig i samarbetet.

Projektet har handlat om att problematisera de etnografiska museernas roll i det nutida samhället. Elva etnografiska museer inom nätverket RIME (Réseau international des musées d’ethnographie) och en något mindre grupp bestående av sex museer har medverkat och bidragit med teman och sina samlingar för att skapa en gemensam vandringsutställning. Projektet har inneburit samverkan och förnyelsearbete bland Europas etnografiska museer. Huvudproducenterna finns vid Musée Royal de l’Afrique Central i Bryssel som också är projektets koordinator.

Lotten Gustafsson Reinius, intendent på Etnografiska museet i Stockholm och en av nyckelpersonerna i Sverige i projektet säger så här:

– Under projektet har vi som medverkat diskuterat gemensamma utmaningar inför framtiden men också talat om vårt gemensamma arv och problem. Inte minst har det handlat om vad Etnografiska museer har spelat för roll i kolonisationsprocesserna i Europa. Tillsammans har vi ur en mängd olika aspekter vridit och vänt på vad ett etnografiskt museum kan vara idag och vad det ha varit.

Själva utställningen Fetish Modernity är en självkritisk uppgörelse med idén att västvärlden har monopol på att vara modern. Frågor som: Hur kan man ta sig över gränser i en värld där vissa identiteter möjliggör, medan andra begränsar? aktualiseras. ”Strävan efter det moderna har tidigare setts som något typiskt västerländskt och Fetish Modernity vill bryta med denna förenklade syn på verkligheten. I utställningen ställs besökaren inför en rad utmanande föremål och teman som visar att det moderna inte är begränsat till någon tid eller världsdel. Utställningen ifrågasätter förenklade motsättningar mellan traditionellt och nydanande, primitivt och civiliserat, tro och vetande.”

– Det har ofta handlat om att ställa saker på sin spets lite grand. Det har varit fantastiskt bra att få ett forum för självreflektion, både vad gäller vision och självkritik.

Lotten menar att en gemensam faktor för Etnografiska museer runt om i Europa är att den tid då de flesta föremålen kom till museerna sammanfaller med kolonisationen. Den tiden utgör, menar hon vidare ett mycket tunt lager för att spegla historien och för att ge oss pusselbitar för att berätta om världen. Frågor, som handlar om museernas identitet, har diskuterats mycket under samarbetet. Vad har museerna för identitet idag och vilken identitet vill de ha?

Utställningen är en experimentell blandform av samtidskonst som diskuterar bilden av det främmande, etnografiska klicheér och utställande och samlande på olika sätt. Den är ett försök att lyfta föremål ur samlingarna som utgör ett motstånd mot den typ av förenklade världsbilder som har varit dominerande länge. Det kan handla om att man visar platser, kulturer och folk som något orört och statiskt. För att uttrycka sig drastiskt menar Lotten att det ibland har känts som att globalisering aldrig har ägt rum när man besöker Etnografiska museer.

Museerna som deltar i utställningen blev bland annat uppmanade att ta fram föremål ur sina samlingar som de av en eller annan anledning valt bort tidigare. Lotten menar att just det arbetet har varit en av de mest intressanta delarna av hela projektet:

– Varför valde vi bort dessa föremål och vad var det vi hela tiden aktivt ville bortse ifrån för att upprätthålla en annan bild? Detta blir så mycket starkare med tanke på att vi gör det med Europas samlade etnografiska samlingar som bas.

Lotten citerar den engelska målformuleringen med samarbetet: To rethink the place and role of ethnography museums. Det handlar, menar Lotten, helt enkelt för museerna om att inse att de befinner sig i en ny situation. Vad gäller utställningen valde man ganska tidigt vissa teman att borra i och arbeta med, som religion, migration och förändring. Det finns ett stort element av självkritik i samarbetet menar Lotten och säger att de inte har väjt för det besvärliga.

Lotten berättar att det är vanligt att etnografiska museer organiserar sig efter plats och grupper men sällan efter tid. Detta har inneburit att en del Etnografiska museer har blivit lite historielösa jämfört med andra museer. Det finns de som använder uttrycket ”ethnographic presence”. Man talar om hur det är någonstans som om det vore oförändrat. Ett sätt att släppa in tid menar Lotten är att tala om modernitet i plural. Det är inte bara väst som har monopol på vad som är modernt, det finns ett antal olika moderniteter och förändringsprocesser som behöver åskådliggöras, vilket har utgjort det gemensamma samlande greppet i arbetet med utställningen.

– Museer är bra på att bevara saker och det ska vi vara, men vi måste ständigt återvända till samlingarna med nya frågor och nya perspektiv.

Det finns inte någon ny EU-ansökan för en fortsättning av det femåriga projektet som avslutas i år. Lotten hoppas dock att både kontakterna och idéerna som bygger på att intendenter och andra typer av experter på museerna har träffats ska leva vidare. Hon menar att vi i Sverige till stor del glömt att vi också har en del i kolonisationen. Det faktum att utställningen bland annat behandlar Sveriges roll i detta handlar om att vi bygger en europeisk identitet idag och försöker förstå det nya sammanhang vi befinner oss i:

– Kolonisation är något vi har talat lite för lite om, en glömd historia. En del av vår självbild har varit att vi har stått helt utanför men det har vi inte. Projektet och utställningen är och har varit ett medvetandegörande. Viktigt är nu att det här inte stannar som enbart en europeisk fråga för nätverket av 11 museer. Det måste växa trådar vidare ut i världen till de länder samlingarna en gång kom ifrån.

I projektet som varat över flera års tid har utöver utställningen även ingått seminarieserier, publikationer och teaterföreställningar. Utställningen är ett av resultaten och den kan ses på Etnografiska museet i Stockholm fram till den sista mars, 2014.

Header logo