Illustration av Petter Lawenius

Att vara fristad

Sedan början av 1990-talet har städer runtom i världen tagit initiativ till att under en viss tid bjuda in en författare eller journalist som inte har möjlighet att fritt verka i sitt yrke i hemlandet. Idag är rörelsen breddad och inkluderar musiker och bildkonstnärer.

Fristadsprogrammet skiljer sig från andra konstnärliga residensprogram genom att det viktigaste kriteriet vid urval inte är konstnärliga meriter, utan istället behovet att komma i säkerhet och/eller att få sin röst hörd och sina texter publicerade.

Det är alltså ofta frågan om att förflytta en person från en farlig situation därför att konstnären genom sitt arbete riskerar förföljelse.

Men det är inte bara frågan om att erbjuda skydd för en individ; fristadsarbetet går ut på att säkra yttrandefriheten och allas globala rätt att få sina synpunkter framförda i offentliga sammanhang.

En viktig uppgift för fristaden är därför att ge möjlighet till arbetsro, kollegial och social gemenskap, översättningsmöjligheter och självständigt arbete fritt från påtryckningar och trakasserier.

Materialet under denna rubrik baseras främst på de erfarenheter som de svenska fristäderna och några tidigare fristadsförfattare har samlat över tid och här generöst delat med sig av.

Header logo