Generaldirektör och styrelseordförande kommenterar utredningen

”Kulturutredningen har lett till en bred och omfattande kulturdebatt i hela landet. Kulturen och kulturpolitiken har fått större utrymme än vanligt i medier och i möten, debatter och samtal”, så inleder Kulturrådet sitt remissvar på Kulturutredningen. Det är ett remissvar som lyfter fram både vikten av samverkan på det kulturpolitiska området och betydelsen av en rik kulturverksamhet av hög kvalitet.

– Det är positivt att engagemanget för kulturpolitiken är så stort, säger Kulturrådets generaldirektör Kennet Johansson. Vi har med intresse följt utredningens arbete och vi ser vårt remissvar som en del i processen att utveckla svensk kulturpolitik.

Remisstiden för Kulturutredningen går ut den 19 maj och till hösten kommer en kulturproposition att läggas fram i riksdagen.

I samband med att Kulturrådet lämnade in remissvaret till departementet skrev Kulturrådets generaldirektör Kennet Johansson och styrelseordförande Kerstin Brunnberg en gemensam artikel i Aftonbladet.

AFTONBLADET KULTUR 13 MAJ 2009

Nästa vecka går remisstiden för Kulturutredningen ut. Kulturrådets generaldirektör Kennet Johansson och styrelseordförande Kerstin Brunnberg har fördjupat sig i utredningens förslag och ser en perspektivförskjutning - kulturen ses inte längre som en obunden kraft i samhället, utan som ett verktyg för att uppnå mål inom andra samhällsområden.

Kulturpolitiken har blivit en allt viktigare del i samhället. Vi anser att en förutsättning för att kulturen ytterligare ska kunna stärka sin ställning är att kulturens frihet, oberoende och egenvärde respekteras och att villkoren för konstnärligt skapande förbättras. Det är på detta sätt som kulturen kan spela den viktiga roll som förutsätts för det demokratiska samhället.

Utredningen ger bilden av att kulturområdet är marginaliserat och att Sverige bitvis är kulturellt eftersatt. Det stämmer inte vid en internationell jämförelse. Tvärtom kan man konstatera att Sverige lyckats betydligt bättre än nästan alla jämförbara länder när det gäller att skapa konst och kultur av hög kvalitet som också når och engagerar stora delar av befolkningen. Det är förvånande att utredningen inte närmare analyserat sambandet mellan 1974 års kulturpolitik och den positiva utveckling som skett inom området. Den som läser utredningen kan felaktigt få uppfattningen att framgångarna har kommit till stånd trots den nuvarande kulturpolitiken snarare än på grund av denna. Även om en ny kulturpolitik ska presenteras bör man bygga vidare på och utveckla framgångsrika kulturinvesteringar.

Kulturbudgeten är en liten del av statsbudgeten men dess betydelse för demokrati och yttrandefrihet kan inte överskattas, vare sig det gäller samhället i stort eller den enskilde medborgaren. Utredningen konstaterar också att kulturbudgeten bara har ökat marginellt sett i ett 25-års perspektiv. Kulturrådet anser också att det finns ett behov av mer offentliga medel, inte minst för förnyelse och utveckling likväl som resurser från annat håll. Idag är de medel som kommer från sponsring och från näringslivet av marginell betydelse med några få undantag. Med dagens djupa ekonomiska kris ser det inte ut som om viljan att investera skulle öka.

Det är av nationellt intresse att det finns ett vitalt kulturliv. En fri och oberoende kultur är ett grundfundament i en demokrati och viktig för att värna yttrande- och informationsfrihet. ”I ett demokratiskt samhälle är kulturen en mötesplats för samtal och en plats där spänningar mellan individer och grupper kan kanaliseras i skapande utbyte” skriver Kulturrådets styrelse i sitt kulturpolitiska manifest som presenterades förra året. Med ett sådant synsätt blir kulturen en betydelsefull del i samhällsutvecklingen och kan bidra med en viktig dimension i samverkan med andra politikområden. Men samverkan måste bygga på kulturens egenvärde.

I Kulturutredningen finns en perspektivförskjutning, från att låta kulturen verka som en fri och obunden kraft till att kulturen ska användas för att uppnå mål inom andra samhällsområden. I sin förlängning kan en sådan politik styra kulturskapandet till anpasslighet och en måluppfyllelse som primärt ska tillfredsställa bidragsgivarna.

Kulturutredningen har valt att ta bort kvalitetsmålet i de förslag på nya kulturpolitiska mål som presenteras. Vi ser en fara i att utredningen utelämnar kvalitetsmålet samtidigt som kulturens nyttoaspekt betonas. En vital nationell kulturpolitik förutsätter en diskussion om kvalitetsbegreppet, annars finns det en risk för ifrågasättande av de professionella utövarna och deras villkor. Det kan till och med verka som ett ifrågasättande av behovet av de statliga konstnärsutbildningarna, med deras tydliga kvalitetskrav Det finns inte heller någon motsättning mellan hög konstnärlig kvalitet och stort allmänt intresse, tvärtom.

Kulturens utrymme i samhället och hos oss som enskilda människor borde inte behöva försvaras. Den är en självklarhet i vilket demokratiskt samhälle som helst, men också som förändrande kraft för överlevnad i ickedemokratier. Den skapar förutsättningar för ett naturligt utbyte och diskussion som leder till ömsesidig påverkan och erkännande av att olikheter berikar.

Därför anser Kulturrådet att arbetet med att göra kultur tillgänglig för barn och unga kräver särskilda strategier, både för myndigheter och för kulturliv. Kulturrådets utgångspunkt är att konst och kultur skapar förutsättningar för delaktighet, individuell utveckling och större förståelse för omvärlden vilket betyder att det är särskilt viktigt att man under uppväxten regelbundet får möta konst och kultur och själv skapa.

Det finns så mycket sagt och skrivet om kulturen som något nyttigt och förädlande. Vi skulle istället vilja tala om en självständig kultur som en självklar förutsättning för en demokrati, och inte minst om kulturens egenvärde. Konstnärers förmåga att skapa och människors vilja att ta del av detta är av fundamental betydelse för livet självt. Det är kulturens egensinnighet som ska stödjas, en egensinnighet som för samtiden ibland kan verka obegripligt eller hotfullt samhällskritiskt som de franska impressionisterna, Beaumarchais Figaros bröllop, Goya, Ebba Grön, Karl Olov Björck eller Peter Dahl, Stravinsky, Orhan Pamuk eller Suzanne Osten och Margareta Garpe.

Vi måste ta ansvar för att fortsätta bygga en levande och över tid uthållig, statlig och nationell kulturpolitik som genom sin struktur ger förutsättningar för att bedöma och värdera kvalitet, skapa mångfald, inspirera samarbeten samt vara med och utveckla den lokala och regionala kulturen. Därför är det så viktigt att bygga vidare på det samarbete med regionerna som Kulturrådet arbetar med sen en tid tillbaka och här ingår också barnperspektivet.
Samspelet mellan den nationella och den regionala kulturpolitiken ökar såväl kunskapen om kulturens betydelse som respekten för upphovsmännens integritet och behov av något så prosaiskt som pengar.

Kennet Johansson
generaldirektör Statens kulturråd

Kerstin Brunnberg
styrelseordförande Statens kulturråd

Header logo