Hur inkluderande är kultursektorn?

Panelsamtal om att vara normbrytande och normbrytare. Panelen bestod av tre deltagare: Chris Schenlaer, kulturchef i Lunds kommun, Robert Fux, skådespelare och Eva Broberg, producent på Dansens hus i Stockholm.

Robert Fux beskrev hur teatrar och andra kulturinstitutioner dignar av policy-dokument om mångfald men hur det trots detta är oerhört svårt att arbeta inkluderande.

– Vi behöver metoder och modeller att utgå från, menade han.

Eva Broberg konstaterade att den samtida dansen har väldigt bra förutsättningar att vara normkritisk och inkluderande.

– I dansföreställningarna har publiken tolkningsföreträde eftersom det inte är så mycket text, sa hon.

Eva Broberg beskrev hur konstnärerna äger dansproduktionerna och att verken är klara när de väl kommer till Dansens hus. Samtida dans görs till stor del utanför institutionerna, menade hon.

Chris Schenlaer berättade om hur lätt det är att tappa objektivitet när en ”är både transperson och kulturchef”.

– Jag ser det som en huvuduppgift att ta hand om de mest kreativa krafterna i Lunds kommun.

Eva Broberg presenterade statistik från Dansens hus.

– Cirka 30–40 gästspel per år har vi och vi tittar bland annat på könsfördelning och svenskt kontra internationellt.

Moderator Soledad Pineiro Misa berättade om sin stora italienska svärfamilj och det blev en del fniss i panelen kring olika matanrättningar. Robert Fux liknade institutionsteatrarna vid överkokt spagetti.

– De har behov av subkulturerna och dammsuger de fria grupperna. Institutionsteatrarna vill lära sig att implementera mångfaldspolicies och sätter sina huggtänder i det fria teaterlivet likt vampyrer, sa han.

Några som greppar policy-dokumenten och gör verklighet av dessa är exempelvis Carolina Frände, Stadsteatern i Skärholmen, och Anna Takanen, nytillträdd teaterchef på Stadsteatern i Stockholm.

– Anna Takanens breda engagemang genomsyrar redan såväl repertoar som nyanställningar, sa Robert Fux.

Chris Schenlaer beskrev hur han försökt vara en ”rolig bög eftersom man får så knasiga frågor som transperson”.

– När kollegorna börjar skämta inkluderande vet man att man lyckats! Sa Chris Schenlaer.

Header logo