Höstens första kulturpolitiska seminarium
Vem äger det offentliga rummet?

– Frågan vem som äger det offentliga rummet är utmanande och väcker många funderingar, framhöll Ann Magnusson som var moderator för Kulturrådets första kulturpolitiska seminarium i höst. Flera debattörer hade bjudits in till seminariet i Filmhuset på tisdagen.

Ann Magnusson är konstkonsult och arbetar ofta som projektledare för offentliga miljöer. Hon tycker att vi måste vidga synen på begreppet offentligt rum och se det som en plats där något gemensamt väntas ske.

– Det offentliga rummet består av människorna och allt det vi ser runtomkring oss. Vi möts i dag på nya platser och definierar varandra på helt andra sätt än tidigare, sa Ann Magnusson.

Benny Marcel från Kulturrådet sade i sitt inledningsanförande att det offentliga rummet är en avspegling av den tid vi lever i.

– Vi påverkas vare sig vi vill eller inte av de intryck vi får av en stad eller ett samhälle. Intrycken är en blandning av syn-, ljud- och luktintryck. Allt detta sammantaget avgör om vi upplever miljön som vacker, ful, trivsam eller hotfull.

Samhällsdebattören Per Wirtén berättade att han blivit så uppretad av uppfattningen att det inte finns någon framtid för förorten att han skrev en bok. Där skildrar han sin egen uppväxt i Huddinge och företeelser han noterar idag, exempelvis i synen på Flemingsberg, Skärholmen och andra så kallade miljonprogramsområden.

Moderatorn väckte frågan om vi har historiska belastningar i synen på det offentliga rummet.

– Offentligheten har expanderat enormt under mitt liv, säger Per Wirtén. Vissa typer av platser – centrum, torget, gatan och pendeltågstationen – är ju också offentliga rum.

Tone Hansen som är konstkurator i Oslo drog paralleller med Norge och beskrev hur det offentliga rummet även där har expanderat ”ohyggligt”. Ett av flera exempel på nya offentliga rum är Operataket där man kan ha pick-nick numera.

Anders Rasmusson är landskapsarkitekt och chef för Movium – centrum för stadens utemiljö. Movium vill visa på vikten av att investera i stadens utemiljö ur estetiska, ekologiska, pedagogiska, sociala och hälsofrämjande värden.

– Vi kan inte längre diskutera offentlig miljö utan att ta upp de sociala delarna, anser Anders Rasmusson. Det finns numera ett stort behov av att planera för mellanrummen och möjligheterna.

Ingegärd Gyllenswärd  som är arkitekt och bildterapeut tycker att  en våt, museal filt läggs över allt från 1920 och bakåt. Hon menar att vi har andra generationer med helt andra behov. – Vi måste ha mod att våga vara i tomrummet, sa hon.

Per Wirtén berättade att hans barn brukar umgås och träffa kompisar i affärer och gallerior.

– Inte så konstigt, i gallerior är det ju varmt och skönt, replikerade Ingegärd Gyllenswärd.

Samtalet böljade fram och tillbaka mellan frågor om social hållbarhet, köpcentra, förorter, stadskärnor och mycket annat. Hela det nästan timslånga seminariet kan du följa på Kulturrådets webb.


Header logo