Ska vuxna styra barn att bli goda kulturkonsumenter?

Vem har rätt att styra de ungas kulturkonsumtion? Frågan ställdes under Kulturrådets paneldiskussion om barns och ungdomars kulturvanor. Seminariet var det tredje i Kulturrådets satsning på kulturpolitisk debatt i Filmhuset i Stockholm under våren. Samtidigt släppte Kulturrådet den första statistikrapporten på tolv år om ungas kulturkonsumtion.

De stora förändringarna sedan slutet av 1990-talet finns inom medieområdet där de unga numera både konsumerar och skapar egen kultur med hjälp av datorer och mobiltelefoner. Gränserna mellan kultur, medier och olika livsstilar är flytande.

FN:s barnkonvention, som nu fyller tjugo år, har börjat slå igenom. Barns rätt till kultur har blivit ett nationellt kulturpolitiskt mål och Kulturrådet och andra myndigheter har en strategi för att ta vara på barns perspektiv i alla beslut.

– De senaste tolv åren har präglats av begrepp som det kompetenta barnet. barnperspektiv och delaktighet, konstaterade professor Karin Helander som är styrelseledamot i Kulturrådet och föreståndare för Centrum för barnkulturforskning.

Det finns mycket kvar att göra på området. Exempelvis visade en undersökning nyligen att endast två tredjedelar av barnen har tillgång till skolbibliotek.

Kvällens moderator, Tove Jonstoij från Utbildningsradion, frågade panelen vad som menas med barnperspektiv.

Nina Röhlcke från ungdomsverksamheten LAVA på Kulturhuset i Stockholm, svarade att det handlar om att lyssna in, våga släppa kontrollen och låta ungdomarnas egna idéer frodas. 90 procent av LAVAs verksamhet är initierad av de unga själva. Processen är kvaliteten, inte resultatet.

Martina Lowden, chefredaktör för ungdomstidskriften Ponton, berättade om sina ”15 kids” på redaktionen.

– Jag vill inte använda ordet fostrare men jag vill gärna hjälpa dem att upptäcka nya saker och leda in dem på intressanta spår.

Det kan lätt bli så att eleverna börjar hata till exempel Hemsöborna om svenskläraren prackar på dem den och andra böcker som de måste läsa. Martina Lowden vill hellre smyga in bra saker så att eleverna själva upptäcker vad de gillar.

Behrang Miri från Malmö är bland annat är rapartist, pedagog och programledare. Han undrade retoriskt vem som egentligen bestämmer vad kultur är.

– Opera är nog underground för ungarna i miljonprogramsområdena, sa Behrang Miri. Kanske blir hip-hop finkultur när jag är äldre – vem vet?
Behrang Miri betonade att kulturen måste bli tillgänglig för alla barn. Det finns stora klassklyftor och många familjer har inte råd att köpa en saxofon till barnet eller bekosta musiklektioner.

Malena Jansson, filmvetare och krönikör i Svenska Dagbladet berättade hur hon sitter i tevearkivet och forskar om barnteve på 1970-talet. ”Det är det roligaste jag gjort”. Hon tycker att det är viktigt att ge barnen grundläggande kunskaper så att de vet vad de har att välja på och vara delaktiga i.

– Det är rent skräp hur tidningarna behandlar barnkultur, konstaterade Malena Janson. Barnbokskritiker har exempelvis lägre löner än andra kritiker.

Flera i panelen var överens om att arbete med barn och kultur hade låg status och är dåligt betalt överlag.

Bio Mauritz i Filmhuset var nästan fullsatt och många i publiken ville yttra sig. Flera var inne på nyttan av en fortsatt forskning av ungas medievanor och de nya kommunikationskanalerna. Några av seminariets frågeställningar återstår att besvara. Är datorn framtidens kulturarena? Hur påverkas kulturlivet att ungas eget skapande i nya medier?

Header logo