Eivor Martinus, författare, forskare och översättare med fokus på Strindberg. Foto: Cecilia Borddén.

Strindberg i England – han har kärvheten gemensam med Pinter

2012 är det hundra år sedan Strindberg dog – vår kanske störste författare genom tiderna. Vad gör honom ständigt närvarande och provocerande? Var han galen på riktigt? Hatade han kvinnor? Eivor Martinus berättade om Strindbergs popularitet som dramatiker i Kulturrådets monter på bokmässan.


– När jag hade slukat alla ungdomsböcker i 15-årsåldern upptäckte jag två litterära hjältar som följt mig genom livet: Shakespeare och Strindberg.

Eivor Martinus har arbetat i 40 år med Strindbergs dramer; som forskare, översättare och författare. Mäster Olof var den första pjäsen hon läste som tonåring och det var då hon blev teaterbiten på allvar.
– Strindberg var min absolut bästa svenskalärare. Ingen kunde inspirera mig som han, sa Eivor Martinus.

Hon tyckte att språket i Hemsöborna och Röda Rummet var överväldigande och hon blev djupt involverad i Strindbergs författarskap. Eivor beskriver hur hon träffade en engelsk regissör och flyttade till England på 1960-talet. Min man kände till Ibsen, men inte Strindberg, berättar Eivor, och det visade sig vara typiskt för England då.

De första verken hon översatte till engelska var tre enaktare: Paria, Moderskärlek och Första varningen. Sammanlagt har hon översatt femton Strindbergspjäser.
– Helst måste man koncentrera sig på rytmen och melodin i hans språk, säger hon. Det är metaforerna som är svårast att översätta.

När Eivor Martinus har arbetat med engelska skådespelare har hon uppmanat dem att tänka på Pinter för att få in en känsla för Strindbergs lite kärva, avskalade språk. Det är en underton av fara i texterna. En del ologiska avsnitt har hon också upptäckt i hans pjäser.
– Strindberg har en nästan outhärdlig intensitet i sina texter. Ibland kan jag höra Munchs målning Skriet i hans texter.

Sedan kommer Eivor Martinus in på Strindbergs fyra närmast stående kvinnor; Siri, Frida, Harriet och Fanny. Ingen av dem hade ett ont ord att säga om August, berättade hon. För honom var kvinnorna flerdimensionella; passionerade, grymma, erotiskt hungriga. Och detta under en tid då kvinnorna inte ens hade rösträtt i Sverige.
– De hade nog aldrig tråkigt i Strindbergs sällskap, konstaterade Eivor Martinus som själv ägnat ett helt yrkesliv åt författaren.

Header logo