Kulturdebatt om sexuella trakasserier inom scenkonsten

Kulturrådet har publicerat rapporten ”På väg mot jämställd scenkonst” i syfte att långsiktigt öka medvetenheten. Sveriges Radios ekoredaktion gjorde också nyligen en undersökning som visade att en tredjedel av kvinnorna inom teatern känt sig sexuellt trakasserade. Kulturrådets generaldirektör Kennet Johansson inledningstalade och framhöll att man inte längre kan skylla på okunskap.

Vad gör då teatercheferna för att hindra sexuella trakasserier? 

– Under mina åtta år som chef på Stockholms Stadsteater har jag hanterat ett tiotal situationer av den arten, berättade Benny Fredriksson. Senast för tio dagar sedan var det en regissör som påstod att ”rollen kräver detta”. Inget har hittills gått till anmälan, vi har kunnat förändra situationen ändå. Det är viktigt att vi bygger upp solidariteten mellan skådespelarna så att de runtomkring kan reagera.

Anna Takanen, konstnärlig ledare och vice VD på Göteborgs Stadsteater:

– Jag tycker att situationen i viss mån har blivit bättre även om det finns mycket kvar att göra. När jag gick ut Scenskolan 1994 var det mer omedvetet. Då handlade det om att lära sig gå i högklackat för att klara de klassiska rollerna. Inom teatern jobbar vi med rum där det handlar om makt, sex och våld på olika sätt. Det kräver etik.

Göteborgs Stadsteater gör en ny jämställdhetsplan varje år, i år med fokus på förövaren och inte på offret.

– En nyligen gjord enkät visar att tjugo procent av teatereleverna har erfarenhet av sexuella trakasserier på sina praktikplatser, sa Olle Jansson rektor på Teaterhögskolan i Stockholm. Vi måste skapa en bättre medvetenhet kring de här frågorna och fortsätta att arbeta aktivt.

Farnaz Arbabi, regissör och dramatiker, tyckte att det var förvånande att inte äldre kvinnliga skådespelerskor pratar mer med de yngre om de här frågorna.

– Många tror att det blivit bättre men tar inte reda på om det är så. Unga är mer välformulerade kring genusfrågor och lagstiftningen är bättre, hävdade hon. 

Marcus Lindeen som nyligen gått Dramatiska Institutets regiutbildning tyckte att det var märkligt att utbildningen inte en enda dag hade handlat om regissören som arbetsledare.

På Stadsteatern i Stockholm visade en medarbetarenkät i höstas att åtta procent hade känt sig kränkta på jobbet.

– Vi måste tala om detta, varje dag, varje minut, för att det ska förändras, sa Benny Fredriksson. Det är ett stort kliv att våga berätta om man är utsatt och det krävs stort civilkurage.

Header logo