Hiphop, jojk och Strindberg - är kulturarven hinder eller möjligheter för den kulturella utvecklingen?

– Det vackraste med ett immateriellt kulturarv är kunskapen som vandrar från människa till människa. För varje person som det går igenom följer en bit av den människan med. Det måste vi tillåta. Om jag sjunger en polska från Gotland eller en romsk sång gör jag det i min kontext, den silas genom mig. Det immateriella kulturarvet går genom oss och binder oss samman. Det sa Helena Wessman, VD för Göteborgs Symfoniker, vid årets första kulturpolitiska debatt i Kulturrådets öppna serie.

I december 2010 undertecknade regeringen Unescos konvention om skydd av de immateriella kulturarven. Konventionen syftar till att öka respekten för och kunskapen om muntliga traditioner och uttryck som språket, scenkonsterna, sedvänjor och hantverksskicklighet.
– Det behövs en definition av begreppet kulturarv eftersom det används av allt fler och blir ett redskap i den politiska debatten. Ofta används det som något positivt, identitetsskapande, men lika ofta som något negativt och exkluderande, sa Kennet Johansson, Kulturrådets generaldirektör, när han inledde debatten.

– Väljer man att tala om kulturarven i pluralis ifrågasätts det av vissa. Men Kulturrådets ståndpunkt är klar, det finns inte bara ett kulturarv, det finns flera. Kulturarv kan diskuteras ner på individnivå.

Det stora statliga och överstatliga intresset för kulturarvsfrågor, och nu särskilt de immateriella, välkomnades av de flesta paneldeltagarna, men farhågor väcktes också. Svårigheten att definiera och att hitta kriterier för att välja och välja bort aktualiserades.
– Det är bra att vi börjar diskutera frågorna så att de inte kidnappas av de politiska strömningar som påstår att det finns ett äktsvenskt kulturarv. Det är ett förfärligt påstående, sa Helena Wessman. Men det är en vansklig diskussion. Vi ska vara noga med att nyansera debatten, inte säga att vi ska bevara ett svenskt kulturarv, utan att vi i Sverige ska fatta beslut om vilka kulturarv vi vill bevara.

Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund underströk vikten av ett delaktighets- och demokratiperspektiv.
– Det måste vara upp till var och en att bilda sig en uppfattning om vad en svensk identitet är. Jag är rädd för att ett statligt perspektiv kan leda fram till en representativ kultur. Den faran ligger inbyggd i kulturarvskonventionen om vi ska ta fram en lista över de finaste immateriella kulturarven. Går det att skapa lokal delaktighet och pluralism i antalet aktörer tror jag däremot att det kan leda fram till något bra.

Birgitta Svendén, chef för Kunglig Operan menade att vi även måste undersöka vad vi lägger in i begreppet immateriella kulturarv utifrån hur det ska föras vidare i en föränderlig process.
– Det är ju inget som fastläggs under en viss tid och sedan förblir så.

Sedan elva år tillbaka har vi fem nationella minoriteter i Sverige. Det innebär att varje minoritet är en del av det svenska kulturarvet, framhöll Maria Leissner, som på regeringens uppdrag utrett romernas situation i Sverige.
– Internationella konventioner och överstatlighet gynnar de svagaste, de minoriteter som inte har en nation som representerar dem. För första gången slås det fast att staten har ansvar för minoriteternas immateriella kulturarv. Idag är det spritt för vinden, ingen institution har ansvar och inga pengar finns avsatta för att hålla ihop det.

– Jag är emot att statliga eller överstatliga organ ska ratificera x antal förslag, sa journalisten Mustafa Can. En globaliserad värld med nya sociala medier förändras snabbt. Hur ofta ska vi skifta värdering av vad som är viktigt just då? Vad har värderingskommittén för politisk ideologi? Men kan en statlig myndighet se till att grupper som inte har någon röst får en plattform för att göra sin kultur hörd, är jag för det.

Thord Eriksson, moderator för debatten, inflikade att det ännu inte finns något facit för hur arbetet med att bevara de immateriella kulturarven ska gå till. Institutet för språk och folkminnen har fått regeringens uppdrag att implementera Unescokonventionen under tre år.

Jan Nordwall poängterade vikten av att vara öppen och tillåtande. Liksom alla människors rätt att själva definiera vilka de är.
– Jag vill varna för en process där man kommer från politiskt håll och säger; det här är ditt kulturarv, det är politiskt sanktionerat och statligt understött. Jag är stolt över mitt kulturarv, men det är mycket personligt. Jag har till exempel ingen erfarenhet av hembygdsdräkter, jag är uppvuxen i punken och kom in i en allt mer globaliserad kultur. För mig är det en del av den svenska kulturen.

Mustafa Can åskådliggjorde hur viktigt kulturarvet är för att förstå ett land. Han delade med sig av erfarenheter från barndomen när han kom till Sverige från Turkiet, tillsammans med sin kurdiska familj, och mötte ett samhälle som han inte förstod.
– Du kommer från ett fattigt samhälle där din identitet inte existerar, till ett fritt land. Istället för stridsvagnar går det punktliga bussar på gatorna. Istället för stryk får du en klapp på huvudet i skolan. Det är en enorm frihet. Men efter ett tag ekade det tomt, jag visste inte hur jag skulle förstå och kunna ingå i samhället. Plötsligt blev det ofritt istället, jag var ingenting alls.

För att kunna bli delaktig var han tvungen att hitta spår bakåt i tiden. Ta reda på vilken politik, vilka myter och traditioner som hade format människorna som levde här.
– Jag fann friheten i miljonprogrammets bibliotek, i Ivar Lo Johansson, August Strindberg, Verner von Heidenstam och Selma Lagerlöf. Genom att ploga mig bakåt i tiden kunde jag ta ut en kompassriktning framåt. Det var frihet!

Mustafa Can menade också att vi i Sverige är bättre på att se och värdesätta andras kultur, som den italienska, grekiska eller franska, än vår egen.
– Har man det synsättet spelar kanske inte heller grannens kultur någon roll, man blickar alltid längre bort.

Han fick medhåll av Birgitta Svendén som drog paralleller till vår påverkan av amerikansk kultur. Hon funderade kring ifall det har uppstått ett behov av fördjupning i vad vi själva har.

Header logo