Bild av Ellen Wettmark. Foto: Johan Ödmann

Möt Ellen Wettmark

Ellen Wettmark är kulturråd i London sedan den 1 augusti 2013. Tidigare arbetade hon på Kulturrådet och var under sex år drivande när det gällde de internationella frågorna, senast som ställföreträdande enhetschef för scenkonst, musik och bild & form.

Vad är din uppfattning om kulturrådsjobbet så här långt?
Att fungera som inspiratör, mäklare mellan svenska och brittiska kulturaktörer och i viss mån initiativtagare av kulturprojekt. Det viktigaste är att alltid lyssna av vad som är intressant, aktuellt och relevant i en brittisk kontext och att utifrån det bidra med svensk expertis.

Vad innebär arbetet mestadels?
Arbetet fungerar inte utan ett brett kontaktnät, så mycket av min tid går åt till att försöka träffa brittiska institutioner och representanter för det fria kulturlivet. Eftersom vi inte har någon egen lokal för offentliga utställningar, föreställningar eller annat (som till exempel House of Sweden i Washington eller Svenska institutet i Paris) är vi extra beroende av intresse från brittiska institutioner. Men det är också en styrka – genom att samarbeta med lokala partners når vi ut till dessa institutioners nätverk och får mer kunskap om vad som är intressant för en brittisk publik. Vi initierar en hel del egna projekt, ofta samtal och föreläsningar på ambassadörens residens. Ett exempel är det panelsamtal om jämställdhet i de svenska och brittiska musikbranscherna som vi ordnade nyligen och som lockade en stor intresserad och engagerad publik.

Hur ser du på möjligheten att hålla dig uppdaterad på svensk kulturpolitik?
Jag håller kontakt med kulturmyndigheterna i Sverige och läser svenska tidningar på internet, men det är givetvis inte det samma som när jag jobbade på Kulturrådet. Mycket kunskap och information och många kontaktnät är färskvara, så jag förstår varför kulturrådsuppdragen är tidsbegränsade.
Brittisk och svensk kulturpolitik har stora likheter. Men en stor skillnad är så klart de stora neddragningar i krisens fotspår som drabbat det brittiska kulturlivet och som vi i Sverige varit förskonade från. Kulturlivet jobbar på, men man ser hur behovet av icke-offentliga stöd (sponsring, donationer) blir allt viktigare, även för mindre kulturaktörer.

Beskriv en vanlig dag?
Det finns egentligen inga vanliga dagar, allt beror på vad som är på gång just nu. Men för det mesta är jag på kontoret hela dagen (med avbrott för externa möten) och brukar gå direkt därifrån till någon föreställning, vernissage eller mottagning på kvällen. Den här veckan ska jag bland annat gå på en föreställning på London International Festival for Theatre, mottagning och programpresentation för Edinburgh Festival och över helgen åker jag till Sheffield för dokumentärfilmsfestivalen, där bland annat Göran Hugo Olssons ”Concerning Violence” tävlar. Däremellan ska jag skriva några rapporter, projektplaner för höstens projekt och ha möte mina kollegor från de andra nordiska ambassaderna.

Vilka spännande evenemang vill du lyfta fram?
I höst genomför vi tillsammans med våra nordiska kollegor en stor satsning på nordisk dans. Initiativet kommer från Sadler’s Wells som är Storbritanniens – och en av världens – viktigaste scener för dans. Med stöd från Kulturrådet kommer både Kungliga baletten och Cullbergbaletten att medverka. Den här typen av stora satsningar är omöjlig utan stöd från till exempel Kulturrådet eller andra kulturmyndigheter i Sverige.

Hur starkt är intresset för svensk kultur i England?
Överraskande starkt. Framför allt är det musik, design, litteratur och film som man har kunskap om.

Vilka områden är engelsmännen fascinerade av?
Engelsmännen har en i stort sett mycket positiv bild av Sverige och svensk kultur.  När vi genomförde vårt panelsamtal om jämställdhet i musikbranschen – som är tänkt att vara det första i en serie evenemang på det temat, var reaktionerna överväldigande positiva. Det finns en uppfattning om att Sverige kommit långt inom området, men det faktum att vi fortfarande har en bit kvar – och kan erkänna det – väcker nyfikenhet och respekt.

Lite överraskande är svensk barnkultur inte så stort här som man kan tro med tanke på de nära kultursamarbetena mellan våra länder. Ambassaden gjorde en stor satsning på barnkultur för flera år sedan – Small Feet Go Far – och kanske är det dags att göra en uppföljning!

Header logo