Panelsamtal. Foto: Martin von Brömssen.

Humanismens ställning i samhället på agendan

Är humanisten verkligen oumbärlig frågar moderator Daniel Sandström, litterär chef och förläggare Albert Bonniers Förlag, retoriskt när han inleder ett panelsamtal under Bok & Bibliotek. Samtliga paneldeltagare svarar jakande men har lite olika syn på hur stark humanioras ställning är i samhället i dag.

Sverker Sörlin, författare och professor i idéhistoria, framhåller humanisternas unika kometens. Själv är han snart på väg till Indien tillsammans med kollegor från KTH. Asien kommer i framtiden bli en allt viktigare samarbetspart för företag och forskning.
– Vi kan språk, skrifter, värderingar och religion som är enormt viktigt för att samarbeten ska fungera, säger han.

Ulrika Knutson, journalist och författare, menar att svaret på frågan beror på vem man frågar. För politiker som ansvarar för undervisning på gymnasiet och högskolan verkar inte humaniora stå högt i kurs. Humanistiska ämnen nedmonteras på gymnasiet och de estetiska är inte längre obligatoriska.
– På högskolorna är det på tok för lite undervisning för humanister, de får klara sig själva. Och av forskningsanslagen går sex procent till humaniora jämfört med åttio procent till medicin och teknik.

Sverker Sörlin håller med och berättar att i undersökningar bland allmänheten prioriteras cancerforskningen och teologisk forskning hamnar på jumboplats.
– Humanister nämns alltid sist när olika forskningsinriktningar räknas upp, säger han.

Samtidigt är efterfrågan stor hos allmänhet på att förstå. Vi vill ha en samhällsanalys av någon som tänker utanför de akademiska ramarna.
– Vi vill förstå! Och då vill vi ha en expert på islam som förklara vad som händer i Mellanöstern, säger Ulrika Knutson.

Gustaf Arrhenius, professor i praktisk filosofi och VD för Institutet för Framtidsstudier, vill också framhålla humansitens oumbärlighet.
– Vi måste fråga oss hur vi vill ha det goda livet och det goda samhället. Vad är meningen med livet?

Han beklagar den uppdelning som gjordes på universiteten på 1960-talet där samhällsvetenskap och humaniora åtskildes.

Helen Fuchs, fil dr i konstvetenskap berättar hur man inom den nya tankesmedjan Humtank vill lyfta fram humaniora på högskolorna och i samhället. Hon tycker sig se en ökande medvetenhet om humaniora och att humanister hittar nya arenor att verka på. Ekonomer, tekniker och jurister ser värdet av att inkludera humanister i arbetet.
– Google anställer nu humanister med olika bakgrund, berättar hon.

Ulrika Knutson påpekar att Google ersätter de gamla snabbt förändrade medielandskapet.
– Målet för Google är att generera vinst. Inte sprida det fria ordet, säger hon.

Pressen har tills nu varit en alternativ arena för humanister och intellektuella som kan komplettera akademin. Men få kan i dag livnära sig på kulturartiklar.

Daniel Sandtröm undrar om det inte är ett problem att ingen ledande politiker framstår som humanister, att det helt enkelt inne finns någon sinnebild av den svenska humanisten. 

Gustav Arrhenius tar upp tråden och menar att man måste skilja på det akademiska ekosystemet, där det finns fler studenter än någonsin som studerar humaniora och att det faktiskt  finns stora forskningsanslag.

– Men i samhället tas kunskperna inte tillvara och prioriteras. Tidningar och bibliotek läggs ner och aldrig ser man tv- program där humanistiska perspektiv står i centrum.

Han tar också upp ett problem inom univertitetsvärlden som han vill se en snabb förändring på. I dag är det publikationer på engelska i internationella tidningar som visar på framgång inom forskarvärlden. Den strukturen gynnar inte den humanistiska forskningen.

Helen Fuch återkopplar till den något ironisera bilden av Google, dit studenterna bland annat söker sig.
– Dagens studenter vill få en inkomst och känna yrkestillhörighet. Det sker en infiltrering av humnaister i många olika branscher, menar hon och pekar med problemet med yrkestillhörighet när en humansitisk utbildning betå av enstaka kurser.
 
Gustav Arrhenius pekar också på det politiska beslut som gör det ekonomiskt omöjligt för många som läser på linjer att komplettera med ett år humaniora. Studiemedel betalas endast ut 12 terminer.

Ulrika Knutson ger en historisk exposé över humanioras uppgång och fall på 1900-talet då fackmän oftast var ekonomer, socialvetare, ingenjörer – alla män!
– Humaniora var ett fruntimmergöra. Så det har varit en genusfråga. Men jag vill ändå tro att humaniora nu andas morgonluft, säger hon.

Det svenska språkets roll i samhället är en annan fråga som engagerar panelen. På universiteten och i styrelerummen är engelska det rådande språket. Om inte humanisterna värnar det svenska språket, vem gör det då, undrar Ulrika Knutson.

Daniel Sandström avslutar med att fråga vad läsningen och litteraturen har för betydelse. Vad ska vi ställa för krav på politisk ledning, undrar han.

Helene Fuchs vill se kreativa lösningar, även för studenter som inte läser så bra. Hon vill se lärare och forskare i samma person. Gunnar Arrhenius önskar tillbaka lektorer till gymnasiet. Även till mindre orter. Och han vill inte se fler fyrkantiga satsning där humaniora kommer in på slutet.
– Vi måste visa på humanioras relevans. Samhället måste efterfråga vår kompetens, menar han. Och det är vi själva som måste fundera över hur det ska ske.

Header logo