Panelen. Foto: Anna von Brömssen.

Livsviktigt ta hand om barns genialitet

I år det 25 år sedan FN:s barnkonvention kom.
– Det handlar om barns rätt till kultur. Vision och verklighet, så inleder Benny Marcel Kulturrådets panelsamtal på Bok & Bibliotek på torsdagen. Vad har hänt under det kvartssekel som gått?

Panelen består av en mix av olika experter på frågan; illustratören Pernilla Stalfelt, poeten Daniel Boyacioglu, Unicefs programchef Christna Heilborn och Sylvia Blomberg, en av författarna till rapporten Barnkonventionen – läpparnas bekännelse?

Barnkonventionen är utgångspunkten för barnrättspolitiken. När den kom 1989 var det den första internationella överenskommelsen som fastställde barnets specifika mänskliga rättigheter. Under de 25 år som gått sedan konventionen kom har inriktningen varit att alla åtgärder som rör barn ska genomsyras av ett barnrättsperspektiv.

Christina Heilborn är jurist med bakgrund i Rädda Barnen, UD och Unicef:
– I och med barnkonventionen blev det viktigt att se barn som självständiga individer, att se barn som något annat än föräldrarnas ägodel. Det nya var barns rätt att komma till tals och delta i samhällslivet, men då måste vi vuxna vara beredda att släppa ifrån oss en del av makten.

Trots alla krig och flyktingkatastrofer som härjar just nu i världen är det mycket i den globala utvecklingen som går åt rätt håll, anser Christina Heilborn. Färre barn arbetar, fler barn går i skolan och barnfattigdomen minskar runtom i världen.

Pernilla Stalfelts bok Alla barns rätt kom ut lagom till barnkonventionens 20-årsdag. Hon berättar om hur hon tvekade när hon fick frågan om det gick att göra en bilderbok för barn om konventionen.

Pernilla Stalfelt bestämde sig för att försöka konkretisera texten med hjälp av bilder från vardagssituationer som barnen kunde känna igen sig i. Exemplen hämtade hon från de olika paragraferna i konventionen.
– Det lyckades faktiskt ganska bra, säger Pernilla. En annan bra sak var att böcker delades ut på hamburgerkedjan Mac Donalds och då nådde andra familjer än de som ofta går till biblioteket.

Pernilla Stalfelt berättar om när hon var på besök i Kina och uppmanades av föräldrar att ”göra de kinesiska barnen kreativa”.
 – Våra barn har ingen fantasi, sa de.

Lyssna på barnen, ge dem utrymme att skriva ner och berätta om sina egna tankar. Det är barnens egen röst som är det viktiga, menar hon. För samhällets stora framtida utmaningar  är det livsviktigt att ta hand om barns genialitet och kreativitet!

Daniel Boyaciouglu, är poeten som arbetar mycket ute i skolor med barn och unga, förutom att han jobbar med poetry slam, läromedel och musik. ”Men mest sitter jag i en soffa och tänker på ord”, säger han när han beskriver sitt konstnärsskap. Daniel har också varit jourhavande poet för barn på Dunkers i Helsingborg och på Kulturhuset i Stockholm. Han berättar om den oerhörda skillnaden i tillgång till kultur för barn som han mött runtom i Sverige.

Sylvia Blomberg är en av författarna till boken Barnkonventionen – läpparnas bekännelse? som skärskådar vad som hänt sedan 1989, med bland annat en enkät till alla Sveriges länsbibliotekarier. Kunskapsnivån om barnkonventionens uppdrag var låg. Sylvia konstaterade att det behövs starkare skrivningar i styrdokument på kommunal och regional nivå. Hur väl man lyckas ska inte bero på enskilda eldsjälar, poängterar hon och får starkt medhåll av Daniel. En annan reflektion är att det behövs ordentlig fortbildning för bibliotekspersonal om barnkonventionen, inte minst cheferna. Nu planeras projektet ”Löpa linan ut” för att jobba vidare med frågan.

Barnkonventionens ”riktiga” födelsedag är den 20 november.

Header logo