Johan Unenge och Johanna Lindbäck. Foto: Jonas Hallqvist.

Om vi överger barnen i läsningen blir de aldrig vuxna

När kurvorna viker brant neråt och Sverige gång på gång placerar sig under genomsnittet i internationella mätningar av läsförståelse krävs mer än vad skolan förmår. Hälften av Sveriges unga läser aldrig för nöjes skull. Var fjärde kille förstår inte enklare tidningstext. Böcker har blivit något som väldigt få unga föredrar framför sociala medier och dataspel. Det kommer att ge dem problem när de ska börja fatta egna avgörande beslut som vuxna och klara av ett yrkesliv.

Det är lätt att välja bort skönlitteraturen idag när det är så mycket som konkurrerar om tiden i en familj. Fritidsaktiviteter för barn och föräldrar, träningar, nöjen. Och så finns det roliga spel på Ipaden, och bra barnfilmer. Man behöver ju inte heller romaner för att överleva, eller hur? Precis som att man klarar sig utan opera. I diskussionen hörs nya argument om att det viktigaste är att förstå datorer. Debutåldern för internet är nu nere vid två-års åldern. Med självklarhet introduceras unga i det alla tror är framtiden.

Men framtiden är för barnen är om ett par år, när de ska skriva på ett mobilabonnemang eller när de sitter och vänder och vrider på ett anställningskontrakt. Eller står där med valsedlarna i handen. Det är sådant de behöver hjälp att inse, träna på och bemästra. Vem ska läsa och tolka all text de möter dagligen? Var ska de jobba när som så gott som alla yrken kräver läs- och skrivförmåga?

Dataspelande ger förmodligen skicklighet som kan utnyttjas i något avseende men när en speciell PISA mätning gjordes för att mäta elevernas datakompetens hamnade Sverige åter långt från toppen. Skälet var det vanliga. De är för dåliga på att förstå vad de läser. Där hade ytterst få levlat.

Men alla barn i Sverige kan ju läsa, vi är väl inte analfabeter? Nej, skolan och visst stöd hemifrån gör att det problemet är undanröjt. Men för att klara sig i samhället krävs mer. En förmåga att förstå, genomskåda, vara på sin vakt. Kort sagt, att inte bli lurad. Begreppet läsförståelse dyker upp allt oftare. För att nå dit krävs många timmar.

Enda sättet att bli en bra läsare är att läsa mycket och att läsa olika sorters texter. Experter brukar prata om ett par mil text. Det kommer ingen att hinna enbart i sin skola. Att lära sig läsa och att sen hänga med i läsutvecklingen som krävs hela grundskolan och gymnasiet innebär ett nötande. Lite grann varje dag. Utan den extra tiden är risken stor att ett barn får begränsade framtidsmöjligheter. Vill vi det?

Det handlar inte om att alla till slut måste börja älska romaner, men klarar man inte av att läsa en roman avsedd för sin ålder har man inte tillräckligt bra läsförståelse. Och det räcker inte med allt skolan gör för att nå dit. Läsningen får inte avstanna i det ögonblick barnen kliver ut genom dörren. Sextio procent av alla unga är involverad i någon typ och idrottsaktivitet. Detta kräver både tid och engagemang av föräldrarna, så tiden verkar ju faktiskt finnas. Lite av det engagemanget borde smitta över på läsningen också. 

Om böcker är något som bara hör skolan till och enbart förknippas med prov, checkfrågor och referat försvinner det meningsfulla och roliga. Det är ingen lätt uppgift att föra in läsning och böcker i unga människors liv, men kanske inte jobbigare och mer tidsödande än att välja fotbollsskor eller sköta caféet på handbollscupen? Och det är definitivt mer avgörande för en ung människa. Om du som vuxen syns med en bok i handen ökar chansen att barnen ska ta efter. Din möjlighet att vara en förebild kan vara helt avgörande. Om vi inte ska få vuxna barn.

Sveriges läsambassadör Johanna Lindbäck
Idrottens läscoach Johan Unenge

Header logo