Cirkus Cirkör, Knitting Peace. foto: Mats Bäcker.

Dans och nycirkus från Sverige visas upp för en amerikansk publik

Statens kulturråd fördelar årligen särskilda medel till Sveriges utsända kulturråd för att främja internationella kultursamarbeten. Under 2016 genomför ambassaden i Washington under ledning av kulturrådet Linda Zachrison en stor satsning på att presentera svenska aktörer inom dans och nycirkus för en amerikansk publik och marknad.

Det finns idag åtta kulturråd utstationerade vid strategiskt viktiga ambassader för Sverige. Kulturrådens huvudsakliga uppgift är att lyfta fram svensk konst i stationeringsländerna och stimulera det kulturella utbytet. På Washingtons ambassad har det under en längre tid funnits ett fokus på scenkonst. I våras bjöd man in ett antal amerikanska programläggare till Sverige för att studera och nätverka mot det svenska kulturlivet i allmänhet och nycirkusområdet i synnerhet. Ungefär samtidigt reste Cirkus Cirkör till USA för flera framträdanden. Under det gångna året har också flera dansgästspel ägt rum runt om i landet, som till exempel Kenneth Kvarnströms TAPE, Kungliga baletten med Mats Eks Julia och Romeo, samt nu i oktober Cullbergbalettens Figure a sea.

Linda Zachrison pekar på vikten av långsiktig planering och att det sedan flera år hos ambassaden funnits ett tydligt fokus på scenkonst.

- Samtidigt måste man vara lyhörd och flexibel för att kunna maximera synergier och positiva effekter. Att lyssna av intresset hos nyckelpersoner och tongivande institutioner, våga komma med förslag och initiativ. Man fungerar också som en slags agent åt de artister och kompanier som vill utveckla sina kontaktnät och möta en ny publik. När jag pratat med nyckelpersoner i branschen har jag uppfattat en stor nyfikenhet och en positiv förväntan på svensk och nordisk scenkonst, framför allt inom dans och nycirkus. Inte minst som pedagogiska verktyg, i till exempel skolor.

Mottagandet har enligt Linda Zachrison hittills varit väldigt positivt.

- Ja, överväldigande. När Kungliga baletten kom med Mats Eks Juliet och Romeo och spelade i Washington och Costa Mesa på västkusten sågs den av över 13 000 personer. Kritikerna jublade, publiken likaså. Även om Mats Ek var en ny bekantskap för de flesta fanns det en väldig nyfikenhet. Samma sak gällande mottagandet av Cirkus Cirkör, liksom för de mindre, mer anspråkslösa produktioner vi presenterat, som Minna Krook, Claire Parsons, Kenneth Kvarnström och Jonas Nordbergs Sofar och cirkusduon Magmanus. Jonglörerna i Water on Mars gjorde dundersuccé i januari i fjol i NY och är nu fullbokade hela våren 2017.

Skiljer sig amerikansk nycirkus och dans från den svenska på något sätt?

- Det är lite mer tekniskt fokus i cirkusen och dansen här. Och, tänker jag ibland, kanske den är lite mer insmickrande än den svenska. Vi har också generellt sett enormt mycket bättre produktionsvillkor i Sverige, med längre repetitionsperioder, bättre anställningsvillkor, starkare institutioner och budgetar. Vår svenska kulturpolitik skapar också ett utrymme för ett större konstnärligt risktagande. I USA finns en mycket större anpassning till marknad och publik.

Svensk nycirkus och dans står sig generellt bra internationellt enligt Linda Zachrison, inte minst i jämförelse med det amerikanska utbudet.

- Sverige har infrastrukturen, med utbildningar, nätverk och resurser som med några undantag saknas i USA. Till exempel menar vissa här att Kungliga baletten i Stockholm är ett av världens bästa kompanier, på topp tre tillsammans med Marinskij och San Fransisco-baletten. Sverige har många starka artister, dansare, koreografer och regissörer, men även scenografer, kostymörer, ljussättare, dramaturger med mera. Det finns i Sverige också en större erfarenhet av att arbeta gränsöverskridande inom scenkonsten.

Vad har varit roligast?

- Att möta publikens reaktioner, som till exempel när vi i somras arrangerade öppna cirkus-workshops för barn och unga i Anacostia, ett av Washingtons mest utsatta områden. När artisterna uppträdde där med en sådan generositet och skicklighet bokstavligen liksom ”smittade” de sin publik. Eller kanske att sitta tillsammans med tusentals andra inne på Kennedy Center och nästan kan känna hur hela publiken kollektivt drar efter andan när vi upplever Mats Eks version av den kärlekshistoria vi alla trodde att vi kunde allt för väl… magiskt!

Linda Zachrison tror att satsningarna på sikt kan ge ömsesidig inspiration, med starkare nätverk, fler utbyten och ökad kunskap generellt. 

Slutligen, har du något tips till svenska koreografer och andra aktörer inom dans och nycirkus som vill ta sig in på den amerikanska marknaden?

- Det kräver en stor personlig satsning, och en långsiktighet, inte minst för att systemen kring visum och arbetstillstånd är så krävande. Marknaden här domineras också nästan helt av agenter, vilket skapar ganska svårgenomträngliga system. Man behöver bra partners för att det ska vara värt det! Gärna i kombination med envishet, rejäl självkänsla och kanske att man tar ett slutligt farväl till jantelagen innan man ger sig ut i verkligheten här. 

Läs mer om satsningarna på Linda Zachrisons kulturrådsblogg

Header logo