Kulturklyftan – vision och verklighet

Missade du vårt seminarium ”Kulturklyftan – vision och verklighet” i Almedalen? Här kan du se seminariet i sin helhet och läsa referat från förmiddagen i Almedalen!


Hur ska kulturen kunna nå ut i hela landet? Det var ämnet i fokus för del 1 av seminariet ”Kulturklyftan – vision och verklighet” i Almedalen den 4 juli.

Efter några inledande ord av Gotlands landshövding Cecilia Schelin Seidegård drog den första programpunkten igång.

I panelen fanns Ulrika Stuart Hamilton, ordförande för Kulturrådet, Magnus Aspegren, vd för Riksteatern, Conny Brännberg, ordförande för kulturnämnden i Västra Götaland samt Amanda Lind, partisekreterare och före detta kommunalråd Härnösand. Samtalet leddes av journalisterna Kerstin Brunnberg och Thord Eriksson.

Diskussionen tog avstamp i det faktum att Sverige har en av världens mest konst- och kulturaktiva befolkning. Trots det är de personer som tar del av offentligt finansierad konst och kultur ofta välutbildade och välsituerade storstadbor. Det kulturpolitiska målet är att alla i hela landet ska ha möjlighet att delta i kulturlivet - hur når vi alla medborgare?

Ulrika Stuart Hamilton lyfte fram barnperspektivet och hur viktigt det är att nå ut till de unga – oavsett var i landet de bor eller vilka uppväxtvillkor de har.

- Det är där vi måste börja. Alla barn, oavsett var de växer upp, måste få ta del av professionell kultur, sa hon.

Magnus Aspegren betonade hur viktigt det är att samverka med civilsamhället för att nå ut och komma när människor i olika delar av landet. Och Conny Brännberg, ordförande för kulturnämnden i Västra Götaland, berättade om hur regionen strävar efter att tillämpa något de kallar för vidgat deltagande. Som exempel nämnde han Göteborgsoperan och att man där satsat på föreställningar på mindre orter och arenor där det traditionellt sett inte satts upp operaföreställningar, exempelvis hembygdsgårdar.

Digitaliseringens möjligheter att överbrygga kulturklyftan var också ett ämne som diskuterades. Amanda Lind, partisekreterare och före detta kommunalråd i Härnösand, menade att digitaliseringen fört med sig flera positiva saker för kulturlivet runtom i landet.

- Idag finns det stora möjligheter för barn och unga att skapa konst och kultur. Genom digitaliseringen har en viktig gräsrotsverksamhet kunnat uppstå, sa hon.

Här kan du del 1 se seminariet i sin helhet.


I seminariets andra del diskuterade panelen hur pass representativ kultursektorn är för Sveriges befolkning som helhet.

Panelen bestod av Staffan Forssell, generaldirektör på Kulturrådet, Ann Larsson, direktör på Konstnärsnämnden och Anna Serner, vd för Svenska Filminstitutet. Samtalet leddes av journalisten Kerstin Brunnberg och Seher Yilmaz, ordförande för Rättviseförmedlingen.

Frågan om huruvida kultursektorn speglar Sveriges befolkning var utgångspunkt för samtalet.

- Jag tror inte att kultursektorn speglar samhället i stort, konstaterade Staffan Forssell, generaldirektör på Kulturrådet.

- Ju högre upp i hierarkierna i kulturlivet, desto mindre mångfald är det. Särskilt när det gäller etnicitet. Och det är ett demokratiproblem, fortsatte han.

Han påpekade även att det är statens uppdrag att se till att alla människor har möjlighet att delta, och ta del av, kulturlivet på lika villkor och fick medhåll av Anna Serner, vd för Filminstitutet. Hon lyfte också fram hur viktigt det är att synliggöra att kvalitativa uttryck för konst kan se ut på många olika sätt. Som ett exempel på detta nämnde hon satsningen Nordic Women in Film, där kvinnliga filmskapares professionella insatser inom filmindustrin synliggörs.

- Vanetänkande och den nedärvda bilden av vad kvalitet är riskerar att göra att kulturstöd går till samma sorts aktörer, sa hon.

Hon påpekade också att Filminstitutet och andra institutioner ibland beskylls för att bedriva identitetspolitik. Men det påståendet är inte sant, menade hon.

- Vårt uppdrag är att främja helheten. Att främja mångfald är inte identitetspolitik, det har blivit ett missbrukat ord, sa hon.

Här kan du se del 2 av seminariet i sin helhet.


Vart är kulturpolitiken på väg? Vad görs åt kulturklyftan? De frågorna stod i fokus under tredje delen av seminariet ”Kulturklyftan – vision och verklighet”.

Seminariepunkten bestod av ett samtal mellan Per Olsson Fridh, statssekreterare på Kulturdepartementet, och moderator Thord Eriksson, journalist.

Per Olsson Fridh tog bland annat upp satsningar på bibliotek och kultur för nyanlända, samverkan med civilsamhället samt Kulturskolan som viktiga verktyg för att minska kulturklyftan.

- Kulturen har en självklar del i samhällsbygget och därmed i utbildningssystemet, konstaterade han.

I samtalet berördes också polariseringen i samhället, och att den bland annat beror på så kallade filterbubblor i den digitala världen. Genom att bara följa med i sådana debatter och sammanhang där personer tycker samma sak som en själv skapas större avstånd mellan grupper.

- Det är ett demokratiproblem, sade Per Olsson Fridh.

Här kan du se del 3 av seminariet i sin helhet.


Fjärde och sista delen av seminariet ”Kulturklyftan – vision och verklighet” fokuserade på kulturen och yttrandefriheten.

I panelen fanns Gunnar Ardelius, ordförande i Sveriges Författarförbund, och Josette Bushell-Mingo, konstnärlig ledare för Tyst Teater. Samtalet leddes av journalisten Kerstin Brunnberg.

Diskussionen tog sin utgångspunkt i att det idag är 250 år sedan den svenska tryckfrihetsförordningen instiftades. Frågorna kretsade kring hur pass stark yttrandefriheten är för kulturutövare. Enligt en undersökning har 35 procent av svenska författare utsatts för hot och trakasserier. Hur ser det ut idag: får vad som helst sägas i konstens namn? Och hur ser vardagen ut för kulturarbetarna?

Både Josette Bushell-Mingo och Gunnar Ardelius vittnade om att det förekommer organiserade hot- och hataktioner mot kulturutövare i Sverige. Effekten av detta hot och hat är att konstnärer i större utsträckning börjar utöva självcensur, underströk Josette Bushell-Mingo.

- Vilken konst blir inte skapad på grund av hot och hat mot konstnärer? sa hon.

Gunnar Ardelius höll med i hennes resonemang och lyfte även fram den rättsliga aspekten. Våra rättsvårdande myndigheter måste bli bättre på att uppmärksamma de brott som hat och hot mot konstnärer faktiskt är, sa han.

- Laglösheten på internet måste upphöra, konstaterade han.

Här kan du se del 4 av seminariet i sin helhet.


Seminariet ”Kulturklyftan – vision och verklighet” arrangerades av Kulturrådet tillsammans med följande sju kulturmyndigheter i Samverkansrådet: Svenska Filminstitutet, Konstnärsnämnden, Kungliga biblioteket, Länsstyrelserna, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Riksarkivet och Riksteatern. Seminariet ägde rum i Almedalen den 4 juli 2016.

Header logo