Eleanor Bauer. Foto: Danny Willems.

PROTO TALKS – en höjdpunkt på APAP i New York

I samband med APAP ledde koreografen och scenkonstnären Eleanor Bauer ett okonventionellt samtal med de svenska scenkonstnärerna Stina Nyberg, Alma Söderberg och Iggy Lond Malmborg enligt modellen PROTO TALKS.

 

Eleanor Bauer arbetar med en annorlunda samtalsform, kallad PROTO TALKS. Hon är född i Santa Fe, New Mexico, USA och numera bosatt i Bryssel, Belgien.

Skulle du kunna beskriva ditt arbete med Proto Talks?

– PROTO TALKS kom från början till för att ersätta det mer konventionella eftersnacket. I stället för att för att försöka förklara det vi just sett med ett föredrag som redan är känt, inövat och släppt som pressmeddelande, pratar jag med den konstnär vars verk vi just har sett om det som ännu inte har besvarats, och som kanske ännu inte finns.

– PROTO TALKS tar avstamp i det som konstnären ännu inte riktigt vet, eller har helt färdiga ord för. När man gör allmän diskurs och delad fantasi av idéer och tankar som fortfarande håller på att växa fram och i vanliga fall reserveras för anteckningsböcker, studios eller samtal med kollegor, hamnar tonvikten på processen och att tänka tillsammans snarare än på motivering eller reifikation.

– Genom att ta upp saker som ännu inte helt kan förstås, ännu inte har förverkligats eller ännu inte har en helt färdig diskurs är PROTO TALKS en övning i negativ förmåga, i spekulativ teater, i att dela osäkerhetens kreativa och fantasirika utrymme där den artistiska processen famlar runt i mörkret och söker uttrycksform. Ibland förstår vi inte saker helt och hållet ens när de är färdiga och utförda, så att tala om den show vi just har sett är inte förbjudet, men att Hitta Svaren är inte det PROTO TALKS går ut på. Eftersnack, marknadsföringstexter, program och recensioner kan tala om det vi tror att vi vet, men PROTO TALKS är en chans att försöka tala om det vi vet att vi inte vet.

– Efter två år med BAUER HOUR, där jag testade en talkshows möjligheter och begränsningar, fortsätter jag nu att arbeta med samtal som medel för ett stillsamt framträdande där jag via PROTO TALKS kan dela diskurs med en publik på ett nytt sätt.

Vad är viktigast för dig i ditt arbete?

– Med PROTO TALKS är målet att tänka tillsammans. Och med tänka menar jag att ta sig till visshetens utkanter, att bli ombedd att fundera över eller ifrågasätta den kunskap som brukar tas för given, att bearbeta bekant information i riktning mot ny samverkan, ny organisation eller nya sätt att förstå. Att dela tid och rum och tankar och idéer. Att skapa ett diskursivt och offentligt/gemensamt alternativ till det säljspråk som konstnärer som ”entreprenörer” på den konstnärliga marknaden så ofta formas att använda.

Varför New York i januari?

– Jag fick en förfrågan från Kulturrådet som organiserar eventet Swedish Artists in New York i januari för att skapa internationell uppmärksamhet för svenska konstnärer i den kulturella drivbänk och konstmarknad som inträffar då APAP, Under The Radar, American Realness och en rad andra satellit- eller närliggande festivaler och marknadsföringsevent äger rum. Då kan programansvariga från USA och hela världen komma och se allt på en gång. Det är lite ironiskt att mitt intresse för en icke-säljande diskurs förläggs mitt i den här virveln av säljande visningar. Om det erbjuder någon lättnad eller åtminstone får folk att reflektera över hela situationen, direkt eller indirekt, skulle jag inte ha något emot det.

Vad tycker du om dagens svenska kulturscen?

– Tja, jag kommer inte i kontakt med den så ofta, men av det jag har sett och hört av de jag känner till är den mycket angenäm. Alla jag känner som arbetar i Sverige eller kommer från Sverige är extremt trevliga, smarta och roliga att arbeta med. Jag ser också att den svenska kulturen påverkas av en socialistisk tradition av anspråkslöshet och tro på människors lika värde. Folk är i allmänhet uppmärksamma på sin plats i gruppen, förhållandevis generösa och dessutom uppmärksamma på sin roll i samhället. Jag tycker att svenska konstnärer till största delen är otroligt medvetna om ras, genus, sexualitet, klass, internationell politik och hur deras konst passar in i samhället. I värsta fall blir det politiskt korrekthet men för det mesta skapar det bara en mycket genomtänkt och avsiktlig inställning eller hållning och, i bästa fall, mycket konsekventa val hela vägen från uppstruktureringen av arbetet till verkets utförande.

Läs mer

Header logo