Bild på Kennet Johansson. Foto av Jonas Hallqvist

Ett dynamiskt kulturliv i ett öppet samhälle

På Kulturrådet har vi enats om nya ledord, som ger en bild av vart vi är på väg och vad vi vill uppnå med vårt arbete. Man kan säga att de är vår sammanfattning av regeringens kulturpolitiska mål. Vi har tagit fram ledorden tillsammans med medarbetarna och en del hade hoppats att vi skulle formulera oss mer långtgående. Men jag känner att det i vardagslivet kan vara svårt nog att nå upp till denna, till synes enkla, formulering.

Ett dynamiskt kulturliv är ingen självklarhet. Det innebär att Kulturrådet måste vara en drivande myndighet. Vi måste vara beredda att utmana och ifrågasätta när vi väljer vad som ska stödjas. I de kulturpolitiska målen står att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. För att leva upp till det måste vi verka för konstnärlig utveckling och förnyelse, i annat fall riskerar våra stödformer att konservera kulturlivet i stället för att bidra med dynamik och utveckling.

De flesta bidragsgivare strävar efter utveckling och förnyelse. Det måste därför vara högt till tak vid bidragsgivningen och nya former och uttryckssätt måste kunna få stöd. Men för att ge plats åt det nya, måste man ibland stryka det gamla, och det är inte alltid så lätt.

För att kunna vara drivande och utmana måste man vara beredd på att möta motstånd och få kritik för det man gör. En statlig myndighet arbetar på uppdrag från regeringen och däri ligger styrkan.

Det är inte lika lätt för den som är i underläge och utsatt. Därför måste vi alltid värna minoriteten, den fria konstnären och yttrandefriheten. Det är lika självklart som att tonen blir hård mot den som medvetet kränker och diskriminerar andra människor. Mot den som använder kulturens och bildkonstens kraft för att föra ut främlingsfientliga och rasistiska budskap. Kulturrådet ska aldrig ge bidrag till något som stöder rasism. Det behövs idag inget mod för att fatta de besluten, eftersom de står i de kulturpolitiska målen.
Vi placerar kulturlivet i ett öppet samhälle för att betona att kulturen har ett eget berättigande, samtidigt som den bidrar till det öppna samhället. Även det kan synas enkelt, men min uppfattning är att inte alla värnar det öppna samhället och kulturens mångfald. Det finns krafter i vårt samhälle som använder kulturen för att konservera uppfattningar, sluta samhället och befästa intolerans.

Ett öppet, demokratiskt samhälle måste vara tolerant. Det kräver ett mer inkluderande arbetssätt av många institutioner och offentliga verksamheter. Vi måste släppa in negativa berättelser i vår historieskrivning. Det öppna samhället kräver att vi berättar om förtryck och marginaliseringar av olika folkslag och kulturer. Att vi talar om den svenska nazismen och rasism så att den blir en synlig del av vår historia fram till idag. Främlingsfientlighet har alltid funnits och det öppna, toleranta samhället kräver att vi talar om det. Att vi för en diskussion som möter argument med motargument.

”Ett dynamiskt kulturliv i ett öppet samhälle” är Kulturrådets ledord. Under den till synes enkla meningen ryms reflektioner över vilket samhälle vi vill ha och vilken plats kulturen ska ha i det.

Header logo