Kennet Johansson, Kulturrådets generaldirektör. Foto: Stefan Tell.

Den globala kulturpolitiken

Kulturpolitiken är global! Om man inte förstår det och inser att den nationella kulturpolitiken måste påverkas av de internationella trenderna är man illa ute. Konsten rättar sig inte efter nationalstaternas gränser, även om det finns statsskick som försöker begränsa och tygla den. Det internationella utbytet är idag en förutsättning för konstnärlig förnyelse.

Konstnärer har i alla tider sökt sig utanför hemlandets gränser för att samarbeta med den övriga världen. De konstnärliga influenserna sprids som ringar på vattnet, oavsett politikernas lagstiftning.  Idag är det både lättare och svårare än tidigare att nå ut med sin konst. Lättare för att nätverken finns och publiken är intresserad av nya uttryck. Svårare för att konkurrensen om medel och utrymme har hårdnat. 

Kulturrådet har ett särskilt ansvar att utveckla internationaliseringen inom hela kulturområdet och det ser vi som en prioriterad uppgift. Vi vet att svenska kulturaktörer redan har internationella kontaktnät och att de är efterfrågade som samarbetspartners.  För att underlätta samarbeten finns det en mängd olika bidrag att söka. För att synliggöra frågan arrangerar vi ett seminarium, i Filmhuset på Gärdet, den 15 mars. Då samlar vi de myndigheter som ger bidrag till internationell verksamhet, för att ge en så tydlig bild av bidragsgivningen som möjligt. Det är viktigt att bidragssökande känner till vilka möjligheter som finns. Enligt en rapport som Kulturrådet lämnade till regeringen 2011 är det till exempel alldeles för få statliga och regionala institutioner som söker EU stöd. Det vill vi ändra på! Svenska kulturaktörer måste vara aktiva i Europa, vi har mycket att bidra med och minst lika mycket att lära av andra.

Kulturen ingår också som en metod för att bekämpa fattigdom, som förutom bristen på pengar kan handla om bristen på möjlighet att uttrycka sig, bristen på utbildning och bristen på tillgång till information. Kultur och kulturaktörer är viktiga i arbetet med att stärka demokrati och yttrandefrihet globalt. Uppdraget att verka för ett ökat antal fristäder för förföljda författare är ett exempel på detta.

Att arbeta internationellt innebär också att ta emot människor med olika bakgrund och bejaka deras berättelser. Där tycker jag att alla kulturinstitutioner har ett stort ansvar, som man inte alltid lever upp till. Vi måste berätta de många människornas historia, inte bara en enhetlig tillrättalagd version. Vi måste våga berätta om det negativa och svåra i vår historia. Men det får jag återkomma till i en annan krönika!

Kennet Johansson
Generaldirektör, Kulturrådet
Header logo