Bild av Staffan Forssell. Foto: Stefan Tell

Konst och pengar ur ett mikro- och makroperspektiv

Inga pengar ingen konst! Kulturrådets absoluta huvuduppgift är att fördela medel utifrån de uppdrag myndigheten får från regeringen. Två ämnesområden har under senaste månaden fått mer uppmärksamhet än andra:

  • Den enskilde bild- och formkonstnärens villkor som påverkas av MU-avtalet (medverkans- och utställningsersättning).
  • Den regionala tilldelningen av kulturmedel till Sveriges landsting och regioner som bygger mycket av infrastrukturen för kultur i landet.

Mikroperspektiv: MU-avtalet

Konstnärer och kulturskapare har svårt att leva på sitt konstnärskap. Att bild- och formkonstnärer får skälig ersättning för sitt arbete är oerhört viktigt för konstens utveckling. Det är också en utgångspunkt för att det ska finnas samtida bild- och formkonst av hög kvalitet tillgänglig i hela landet.

För att säkerställa att konstnärer får betalt när deras verk ställs ut har staten och konstnärsorganisationerna tecknat ett avtal, det så kallade MU-avtalet. Avtalet är bindande för de statliga institutionerna och vägledande för övriga. Enligt museistatistik som myndigheten för kulturanalys publicerade i höstas fick endast 28 procent av de konstnärer som under 2013 ställde ut på museer i Sverige en ersättning på eller över MU-avtalets lägstanivå. En undersökning som Kulturrådet gjorde 2012 visar att vi har en bit kvar innan bild- och formkonstnärer får skäliga ersättningar när de ställer ut hos arrangörer med mer eller mindre offentlig finansiering.

Konstnärerna utgör kulturens kärna. Om de inte kan leva på sitt arbete begränsas den konstnärliga friheten och utvecklingen av området avstannar.

Kulturrådet har fått i uppdrag av regeringen att 2015 särskilt redovisa i vilken grad institutioner som omfattas av kultursamverkansmodellen tillämpar MU-avtalet. Det ser vi som en möjlighet att utveckla hur vi arbetar med frågorna om konstnärers ersättningar framöver. Kulturrådet arbetar för att tillämpningen av MU-avtalet ska öka bland arrangörer med offentlig finansiering.

Om det visar sig att tillämpningen inte ökar över tid kan det behövas skarpare åtgärder framöver.

Makroperspektiv: Minskat stöd till regional kultur kombinerat med förändringar i scenkonstens pensionssystem som frilägger resurser

Årets tilldelning av medel till Sveriges regionala kultur via kultsamverkansmodellen, ca 1,2 miljarder kronor - föregicks av en del turer som en konsekvens av det oklara parlamentariska läget i höstas. Detta ledde slutligen till att den regionala kulturen först fick en svag uppskrivning med 0,56 procent och sedan ett antal besparingar på totalt cirka 21 miljoner kronor.

Samtidigt nådde en 15 år lång process, med förhandlingar mellan parterna på scenkonstområdet och staten, ett delmål. Detta leder till minskade pensionskostnader under 2015 för arbetsgivarna inom scenkonsten. Sveriges regioner och landsting får en minskad kostnad på cirka 40 miljoner kronor för sina scenkonstinstitutioner under detta år. Både den sittande regeringen och dess företrädare avsåg att denna besparing skulle frigöras som medel för landets scenkonst. Dessa frigjorda medel finns nu med i de av Kulturrådets styrelse beslutade årliga regionala anslagen till landsting och regioner.

Detta innebär att de utdelade medlen till Sveriges regioner innehåller två olika poster:

  • A: En neddragning på cirka 1,5 procent för allt som ligger inom samverkansmodellen, men innehåller även en kostnadsminskning för landets scenkonstinstitutioner som en konsekvens av förändringen av pensionssystemet för scenkonsten.
  • B: Kostnadsminskningen för pensionerna på cirka 3 procent tilldelas scenkonsten med speciella villkor som regeringen beslutat efter att ha lyssnat till arbetsmarknadens parter. Kulturrådet har i uppgift att fördela medlen efter förslag från landets landsting och regioner.

Totalt är A+B en nettoökning av resurser till 13 av 20 regioner. Dock är det inte helt jämförbart med tidigare år eftersom resurserna enligt punkt B är villkorade. Med andra ord, det finns vinnare och förlorare i denna tilldelning. Förlorare är själva infrastrukturen för kultur i Sverige, medan vinnare är de delar av scenkonsten som får tillgång till de nya medlen. 

Bakgrund: Kultursamverkansmodellens beslutsprocess
Alla län utom Stockholms ingår numera i kultursamverkansmodellen. Kulturrådet har regeringens uppdrag att företräda staten när det gäller fördelning av statsbidrag.

Kulturrådets styrelse fattade beslut om stöd via kultursamverkansmodellen den 29 januari. Besluten baserades dels på uppdrag och medelstilldelning från regeringen beskrivet i myndighetens regleringsbrev som kommer varje år i slutet av december och dels på underlag från Samverkansrådet och den egna myndigheten.

Inför styrelsebeslutet tas ett underlag fram av och med Samverkansrådet som består av: Konstnärsnämnden, Kungliga Biblioteket, Länsstyrelserna i Sverige företrädda av länsstyrelsen i Kronoberg, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Riksarkivet, Riksteatern. Svenska Filminstitutet, Riksantikvarieämbetet och Kulturrådet. Arbetet att ta fram underlaget till styrelsen är ett pågående arbete under hela året.

De sju konst- och kulturområden som omfattas av kultursamverkansmodellen har i år kompletterats med läs- och litteraturfrämjande som lagts till området biblioteksverksamhet.
Statens Kulturråd har en uppgift för att föra ut nationell kulturpolitik, och vi glömmer aldrig att: ”Regeringen ansvarar inför riksdagen. De statliga myndigheterna som lyder under regeringen utgör regeringens redskap i dess syfte att styra riket och verkställa den fastlagda politiken.”

Staffan Forssell
GD Kulturrådet

Header logo