Kerstin Brunnberg. Foto: Jonas Hallqvist.

Renässans för boken

Boken har verkligen fått en renässans. Det räcker med en tur i ett antal affärer för att konstatera det. Det ligger böcker här och där, snyggt travade på en stol eller en hylla tillsammans med en tröja eller en vas och i en affär reser sig ett torn av böcker som en kolonn ända upp i taket. Bokryggarna i olika färger och det är rätt anslående.

Bokens attraktionskraft som prydnads- och inredningsdetalj är en möjlighet för dem som behöver rensa sin bokhylla. Ju snyggare band desto bättre – pocketboken är inte riktigt lika gångbar i de här sammanhangen.  Jag undrar inför bokpelaren vad Elsie Johansson, Tom Clancy eller Peter Hoeg tänker om återanvändning av deras verk. Jag vågar inte rycka ut Glaspärlespelet och fråga om jag får köpa den, för då kommer den snygga inredningen att rasa.

Samtidigt kanske böckerna tänker var det så här vi skulle sluta – jag skulle hellre vilja stå på andra ledden i någons bokhylla och kanske tas ut av någon som försvinner in i den berättelse som pärmarna omgärdar.

Litteraturen ingen krisbransch
Snart börjar landets största bokcirkel - Sveriges Radios romanprisjury - sammanträda, skuggad av andra bokcirklar över hela landet. Bokprogram, författarintervjuer och författarträffar når förhållandevis stora publiker och upptrappningen av intresset inför en litteraturpristagare ökar för varje år.

Precis som journalistiken är litteraturen knappast en krisbransch. Förutsättningar finns i form av författare som kan skapa och journalister som kan granska och fördjupa – det är bara det att digital teknik kräver nya lösningar för att det ska finnas en bredd av litteratur och journalistik som också når så många som möjligt.

Men också att fler än idag verkligen får chansen till en läsupplevelse. Kulturrådets uppdrag att tillsammans med bibliotek och pedagoger bidra till det, är ett viktigt jobb som förhoppningsvis ska kunna realiseras trots regeringskris.

Kulturrådet har formulerat sitt uppdrag just som en myndighet som Kulturrådet ska, nämligen att sätta läsaren i fokus och att genom bidragssystemet bland annat slå vakt om litteraturen som konstart.

Tillåtande Lagercrantz
Jag plockar ut en tunn volym som ännu inte förpassats till prydnad därför att den är både tunn, nött och pocket – det är Olof Lagercrantzs ”Om konsten att läsa och skriva”. Det är en befriande bok att läsa idag därför att den inte predikar att Du måste läsa och att Du då blir en bättre människa. Lagercrantz framhåller sin beundran för människor som kan annat än det som bygger på erfarenheter av läsning. Hela bokens odogmatiska och trolösa förhållande till läsning och litteratur och hans iakttagelser av läsning och författarskap leder till att det blir det man verkligen vill ägna sig åt. Boken innehåller både rätt oväntade kommentarer kring de litterära ”superhjältarna” Proust och Joyce som inte ser läsaren som medskapare och därför bara kan läsas i små portioner för att inte skapa kvävningskänslor, och författarens egen beskrivning av sin egen läsning innan han blev professionell läsare utan läste böckerna med rasande fart. ”Men jag andades böckernas luft. De bjöd på en utvidgning av mitt liv. Det lät mig se sådant jag inte själv kunde se och träffa människor som levde intensivare och mera dramatiskt än jag gjorde. De var varelser från en annan högre tillvaro. De tog sig an mig och tillät mig vistas hos dem och bli rörlig, rik, fattig, god och ond som de.”

Jag kan inte undanhålla läsaren ytterligare ett citat av Lagercrantz. Apropå läsning som förr ibland setts som något onyttigt, skriver han: "Nu tittar mamma och pappa rörda på sin telning fördjupad i en roman". Kanske var folk klokare förr. Det finns läsning som liknar narkomani.  Då kan man inbilla sig att bokhandlare och bibliotekarier är tjänsteandar i väldiga förlustelselokaler. De skyndar mellan hyllor och bord med Balzacs morfin, Hamsuns kokain och Klas Östergrens konjak.

Innehållet större än den fysiska formen
Både Olof Lagercrantz och bokpelaren visar tydligt det som e-boken sedan verkligen manifesterar, pappersboken är bara ett yttre påhäng (nog så praktisk och snygg i och för sig) till ett innehåll som är så mycket större än sin fysiska form därför att boken ytterst är något för hjärnan, även om den nu fått en vidare användning som inredning.

För att vi ska kunna ”andas” innehållets luft vore det en välgärning för allas skull att befria e-boken från dess fängelse i form av en 25-procentig moms. Även om jag för min egen del, om jag får välja - en bok att hålla i.

Kerstin Brunnberg
Ordförande i Kulturrådets styrelse

Header logo