Nytt år – framtidsförutsägelser och tillbakablickar

Framtidsspaningen för 2013 som gjordes för ett år sen, prövas i sin trovärdighet om den också kan användas för att blicka tillbaka på vad som hänt. Dieterna, mobilkamerabilderna, en mindre omdiskuterad och neutral litteraturpristagare, storbankernas utdelningsfest, 3D-skrivarens genombrott, mänsklig kontakt inne igen.

Frågan är om en framtidsspaning för 2014, som kan förväntas bli verklighet, skulle kunna kan vara att fler unga börjar läsa, på papper eller digitalt.

Det skulle kunna bli en sann utsaga, kändes det som för oss som satt på Svenska Akademiens högtidsdag den 20 december och hörde Akademiens direktör och ledamot Pär Wästberg tala om litteratur och läsning i synnerhet och om konsten i allmänhet.

Det var en tilldragelse, välgörande otidsenlig men paradoxalt hyperaktuell som tidsmarkör, som fick mig att känna mig upprymd på gränsen till det tillåtna.

Det var inte bara Pär Wästberg som gjorde att jag fick ägna mig åt min favoritsysselsättning – att bli imponerad. (Möjligen är det ett väldigt okritiskt förhållningssätt med det är väldigt roligt). Det var också professor Sara Danius som talade över sin föregångare på stol nummer 7 Knut Ahnlund.

Danius tecknade minnet över Knut Ahnlunds skarpsinne, gärning och besvärlighet i ett tal där inga transportsträckor gjorde att man kunde segla ut i sina egna tankar.

Danius och Wästberg är begåvade och har en del till skänks, men jag tror ändå att deras respektive tal denna dag, inte bara bygger på välmöblerade hjärnor med sällsynt väl fungerande synapser utan också på förvärvade kunskaper, tänkande, hårt arbete och ett utnyttjande av språkets möjligheter.

Visst, det kan man väl förvänta sig, rent av kräva, om man får jobba med utgångspunkt från en de bästa deviserna (på konsultspråk kanske man skulle kalla det Akademiens varumärke); snille och smak.

Men vad var innehållet då? Jo, i bägge fallen en övertygande apoteos till humaniora och konsten. Det vill säga det som vi har runt omkring oss och som aldrig materialiseras – inte ens med en 3D-skrivare – men påverkar oss såsom ingen trendnisse eller framtidsorakel kan förutsäga. Att tala om konst som något gott eller nyttigt är däremot att reducera det. Det enda man kan säga är att det är något oförutsägbart och okontrollerbart och framförallt man behöver inte tycka om allt. Ett påstående som den brittiske författaren och skådespelaren Alan Bennett föreslog skulle sättas upp utanför National Gallery när han satt i dess styrelse.

Matematik är vackert, säger en mina söner. Visst, säkert men konsten tål också att inte vara vacker, utan att bara vara det som konstnären eller betraktaren tycker att den ska vara. Med Pär Wästbergs ord:

”Stora konstnärer kan hos läsarna väcka en känsla att det inom dem göms oförverkligade möjligheter. Betydande dikt är större än vår förmåga att förstå den. Men det är som tolkar vi inbjuds till festen. Läsaren, lyssnaren vidgar texten, spårar resonanser, blir en medarbetare och sammansvuren genom att förvandla fakta till metaforer, prosa till poesi. Släktskap uppstår och förs vidare i nya former.”

Kulturrådet tänker 2014 fortsätta som alltid, att skapa förutsättningar för konsten och dess möjligheter. En sådan förutsättning är yttrandefrihet som Pär Wästberg tog upp:

”Om en läsare förvägras en bok förnekas hans rätt att veta och upptäcka. Michel Tournier har påpekat: ´I ett land där poeterna är tystade eller drivna i exil finner man oundvikligen husmödrarna köande utanför butikerna.´”

Som ni nog förstår är citaten och beskrivningen ovan bara ett sätt att lura er att ta er till Danius och Wästbergs och övriga ledamöters texter från högtidsdagen 2013 (www.svenskaakademien.se). Och jag vågar mig på en framtidsförutsägelse – det så kallade nöjd kund indexet blir högt. Dessutom är jag tacksam att slippa sammanfatta min egen upplevelse på 140 tecken.

Kerstin Brunnberg

Header logo