Bild på Ewa Thorslund. Foto: Anna-Lena Ahlstrom

Barns rätt till kultur – vision och framtid

Kultur- och medievanor kopplas ofta ihop med samhällsutveckling. Dagens medielandskap och digitala utveckling har ökat tillgängligheten till kultur och till det skrivna ordet. Med teknikens hjälp har innehållet i olika medierade former gjorts tillgängligt för allt fler. Utmaningen för våra kulturinstitutioner ligger i att jämka samman det som barn och unga själva väljer med det som vuxensamhället anser att de bör ta till sig.

Historiskt sett har texter och böcker varit förknippade med makten hos en liten, exklusiv grupp i samhället; den som kunde läsa och som hade tillgång till en, eller till och med flera, böcker. Med boktryckarkonstens intåg ökade tillgängligheten till det skrivna ordet. Läskunnigheten spreds genom systematiska insatser från samhället. Det hela underlättades ytterligare av el och gas som gav värme och en lampas varma sken. De ord som tog folkrörelsen och andra aktörer i samhället åratal att sprida, sprids idag viralt på nolltid via internet och sociala medier.

Idag bär vi med oss hela världens informationsutbud i fickan. Det har fört med sig att vi oroar oss för informationsstress, att vi blir dummare av att kunna googla allt istället för att lära oss det och – inte minst – att läsningen konkurreras ut av andra, förment lättillgängligare, former av kultur som film eller datorspel. Men denna konkurrenssituation är egentligen konsekvensen av att alltmer kultur blivit alltmer tillgänglig genom digitalisering och internet. I det digitala landskapet distribueras musik, film, tv-program, scenkonst, museiutställningar, konserter och bildkonst.

Den omåttligt populära videodelningstjänsten YouTube, där högt blandas med lågt och professionella produktioner med mobilfilmade amatörklipp, är inte ens tio år gammal. Där laddas 100 timmar videomaterial upp varje minut. Digitaliseringen har gett oss ett större och mer lättillgängligt utbud av olika kulturella uttryck än någonsin tidigare.

Men vad händer med boken i detta landskap? Varför bära med sig en bok när man har en smart telefon? E-boken har utvecklats från att vara en digital variant av den traditionella boken, till att nu erbjuda format, utseende och tillgänglighet som anpassas efter vilken typ av apparat som boken ska förmedlas genom, eller utifrån vilka behov, önskemål och begränsningar jag har som läsare. E-boken erbjuder idag fler möjligheter än någonsin.

Än så länge är e-bokläsningen i Sverige en tämligen marginell företeelse. 2013 utgjorde den 0,5 % av den totala bokförsäljningen i Sverige. Även om den ökar är det en bit kvar till USA där försäljningen ligger runt 25 % av den totala bokmarknaden. Men den tekniska infrastrukturen finns redan i våra fickor. När e-böckerna blir lika lättillgängliga som appar finns det inget som talar emot att vi plötsligt ser unga läsa på tunnelbanan istället för att spela Angry Birds.

Vi ser också hur digitaliseringen gjort det allt enklare att skapa eget material: musik, film, bilder eller egna datorprogram. Möjligheterna är nästintill obegränsade. Samtidigt finns det de som ser detta som ett hot mot etablerade kulturformer. I såväl kulturstatistik som i föreningslivet är de digitala formerna av eget kulturutövande osynliga eller lätt sedda över axeln. Delvis kan det bero på att man ser det som aktiviteter som handlar om medier, istället för kultur. I det samtida samhället blir det allt svårare att skilja dessa båda åt, eftersom allt fler kulturuttryck konsumeras genom medier.

Utan att förringa att kultur har ett egenvärde, kan man konstatera att eget kulturutövande är ett fantastiskt verktyg för lärande. Exempelvis lär man sig bildspråk, klippning, berättande etc. genom att göra en egen film. Dessa kunskaper kan sedan vara ovärderliga för en djupare förståelse av spelfilm, reklam, politisk propaganda och så vidare. Eget kulturutövande och egen medieproduktion är i det digitala samhället allt oftare två sidor av samma mynt.

Ewa Thorslund
Direktör Medierådet

Header logo