Till navigation Till innehåll
En bild från föreställningen Polari Speaking Sex (från 2021), närbild på två personer som står tryckta mot varandra.En bild från föreställningen Polari Speaking Sex (från 2021), närbild på två personer som står tryckta mot varandra.En bild från föreställningen Polari Speaking Sex (från 2021), närbild på två personer som står tryckta mot varandra.

Marcus Balder och Viktoria Andersson i en tidigare föreställning. Foto: John Artur

Dansföreställning om döden

Dansföreställningen Finally Fantastic är en föreställning om döden, den som varit och den som kommer. Föreställningen tar avstamp i queerhistoria men berättar om nuet. Det är en föreställning om ett tillsammanskap ända in i döden och hur döendet kan samexistera med det fantasifulla, glädjerika och sensuella. Premiären är satt till oktober 2022.

Verkets utgångspunkt ger tid och plats för ouppfyllda, fiktiva, drömmar och fantasier baserade på historier om personer som gått bort i AIDS, berättar koreografen och dansaren Marcus Baldemar. På scenen erbjuder dansarna sina kroppar som redskap att göra det som inte hanns med. Kroppar som gör, dör och är tillsammans. Detta i samspel med dansarnas individuella önskemål och tankar om den egna döden.

– Även om jag tar avstamp i queer historia verkar föreställningen i nuet. Det är inte en dokumentär avhandling om en tid som varit utan om där vi är nu. Ensamheten är idag en annan pågående pandemi, säger Marcus Baldemar.

Föreställningen arbetas nu fram på Dansinitiativet i Luleå, DansPlats Skog i Stråtjära samt ccap, Hallen och MDT i Stockholm. Verket kommer bli ett helaftonsverk och skapas i första hand för teater- och scenrum. Premiären är satt till 20 oktober 2022 på MDT. Därefter blir det ytterligare föreställningar, bland annat på Dansinitiativet i Luleå. Repetitionerna börjar i augusti.

– Jag vill lägga en stadig grund, praktisk och teoretisk att luta sig tillbaka på. Så att när en väl kommer in i studion kan en vara spontan, lekfull och verkligen mötas i nuet, säger Marcus och berättar att han gärna arbetar med andra med liknande värdegrund och personer med erfarenhet av eller empati för de ämnen som behandlas.

– Jag tycker det är viktigt att det tittas inifrån och inte ”tittas på”. Jag tycker inte man ska berätta andras historier på scen (och tjäna pengar på det). Jag menar att de historier som berättas angår de som representerar dem. Det som visas på scen förankrar sig i levda erfarenheter eller grundlig fysisk eller teoretisk undersökning.

Marcus berättar att det kroppsliga undersökandet kommer handla om riktningar ner i jorden som samverkar med riktningar upp i himlen. Ett dragande och sträckande upp och ner och att däremellan göra plats för glädje, njutning, humor och sensualism.

– Jag ser framför mig kroppar som ömt och omhändertagande läggs ner och lyfts upp. Jag ser hela danser baserade på att hålla om och att bli hållen, att bära och bli buren. Kanske ville någon bli en ball-room dansare? Då ska hen få bli det, säger Marcus Baldemar.