Till navigation Till innehåll
Samefamiljen Olof Andersson från Hällsjö i Idre vid gästgivaregården i Älvdalen. Foto: Olof Thufvesson, Dalarnas museums bildarkiv.Samefamiljen Olof Andersson från Hällsjö i Idre vid gästgivaregården i Älvdalen. Foto: Olof Thufvesson, Dalarnas museums bildarkiv.Samefamiljen Olof Andersson från Hällsjö i Idre vid gästgivaregården i Älvdalen. Foto: Olof Thufvesson, Dalarnas museums bildarkiv.

Samefamiljen Olof Andersson från Hällsjö i Idre vid gästgivaregården i Älvdalen. Foto: Olof Thufvesson, Dalarnas museums bildarkiv.

Samiska lämningar i Mellansverige

Historiska spår av samer är det gott om i norra delarna av landet men utanför Sápmi är spåren svårare att hitta. Men de finns. Länsmuseerna i Dalarna, Västmanland och Gävleborg bestämde sig för att leta rätt på berättelserna.

– I museets samlingar hade vi tidigare ett tjugotal föremål. Idag har vi närmare 100. Flera av föremålen vi haft visste vi inte var samiska, säger Joakim Wehlin, projektledare på Dalarnas museum.

Hur började ni?
– Vi var tre länsmuseer som ville uppmärksamma samiska lämningar utanför Sápmi – Dalarna, Västmanland och Gävleborg. Utöver museerna bjöd vi in Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum. Vi gick igenom det material vi hade och kompletterade med förstudier 2016. Vi startade projektet 2017 och första året resulterade det i en webbplats med samiska lämningar. Jag är projektledare, vilket möjliggjordes genom min position som samordnare för fördjupad kunskap.

Hur gick ni vidare?
– Det geografiska området är stort, det är ju en fjärdedel av Sverige, och det var svårt i början att nå de samiska intressegrupperna. Sameföreningarna i Stockholm och Uppsala hade svårt att se kopplingen till Mellansverige. Det var många diskussioner. Men när vi fick tillfällen att lyfta samlingarna, ortsnamnen, föremål och reseskildringar gick det lättare. Idag 2019 känner alla till projektet och hembygdsföreningarna är aktiva. Det har gått fortare än jag trodde.

– Vi har hittat föremål i våra samlingar som vi nu ser kan kopplas till samer. Vi har hittat eldhärdar från kåtor och vi kan koppla ihop samiska familjer med orter i området via till exempel kyrkböckerna. Vi har också hittat föremål vi haft i samlingarna som nu visat sig vara samiska. Nu räknas föremål som är samiska i samlingarna till 100-talet. Tidigare var det kanske 20.

Vilka avtryck kommer projektet ge?
– Det här är sista året av ett treårigt projekt. År 1 samlade vi in, år 2 började vi jobba med pedagoger, diskutera hur vi överför kunskapen. Och nu år 3 bygger vi utställningarna. Till varje museum görs en fysisk vandringsutställning som kopplas till den gemensamma webbplatsen. Varje museum ansvarar sedan för sin utställning som kommer turnera under 2020 och 2021. I samband med utställningsbygget utvecklas webbplatsen och en tryckt bok kommer att tas fram.

– För många är det samiska kulturarvet en närmast okänd del av vår historia. Även inom det samiska samhället är medvetenheten låg om den samiska historien i Mellansverige. Projektet riktar sig till barn och unga, specifikt till de med samisk bakgrund och deras rätt att vara en del av kulturarvet. Men det här projektet är viktigt även för professionen. Jag märker att vi ökar vår kunskap och inte minst genom landskapsstudier och insamlande av samiska föremål, nu när vi kan ta på oss de samiska glasögonen.

Joakims bästa tips:

  • Jobba hårt med delaktigheten. För oss gällde det alla grupper i projektet: Samiska intressegrupper, hembygdsföreningar och forskare. Personliga möten är mycket givande.
  • Det är viktigt att inte bara ha en samverkan mellan antikvarier från museerna. Involvera kommunikatörer, arkivarier, tekniker och pedagoger. Det blir lättare att förankra projektet.
  • Var inte låst vid projektgruppens sammansättning. Omforma om till exempel projektet går in i en ny fas.

Läs mer

Ohtsedidh

Projektet har fått Kulturrådets utvecklingsbidrag till regional kulturverksamhet.