Storstäder och kulturens infrastruktur
Som generaldirektör på Kulturrådet är jag ofta på resa – runtom i Sverige, i Norden och ibland i andra delar av världen. Att träffa kulturlivets företrädare, kommuner, regioner, kulturråd och Sameting för att förstå under vilka förutsättningar de verkar i olika delar av landet, utgör en kontinuerlig omvärldsbevakning för att kunna utveckla Kulturrådets arbetssätt och göra prioriteringar.
Jag har precis genomfört en ”storstadsrunda” till Stockholm (ca 990 000 inv), Göteborg (ca 605 000 inv) och Malmö (ca 362 000 inv). Tre städer som ofta klumpas ihop i den lilla gruppen storstäder men som alla har sina specifika förutsättningar som kulturstäder. Stockholm som huvudstad med en koncentration av statliga aktörer, Göteborg som andrastad och uttalad evenemangsstad och Malmö som står själv men som också är en del av Köpenhamnsregionen. Skillnaderna mellan storstäderna är kanske fler än likheterna. På kulturens område kan vi slå fast att en likhet är en starkare infrastruktur och bättre förutsättningar för kompetensförsörjning. Kulturskolor, estetiska gymnasieprogram, folkhögskolor och kanske framför allt konstnärliga högskoleutbildningar utgör en viktig utvecklingskraft jämte offentligt och privat ägda kulturinstitutioner och ett mångfacetterat fritt kultur- och föreningsliv. Kraften i det stora antalet aktörer möjliggör samarbeten och samspel som gynnar kulturens utveckling och tillgänglighet.
Såväl storstadskommunerna som regionerna prioriterar kultur och resurserna till både institutioner och det fria kulturlivet har ökat. Ambitionerna är höga. I Göteborg ska konstmuseet byggas om och ut och i Malmö pågår planer på att flytta konstmuseet från Malmö slott till en ny plats. Alla tre stadsteatrarna har en omfattande verksamhet, är viktiga beställare av nyskriven dramatik och ofta med scener i flera delar av staden som riktar sig till en särskild publik. Här gör den större skalan det möjligt att specialisera och profilera sig. Konstområden som dans och cirkus som brukar beskrivas som områden med en svagare infrastruktur, har i storstäderna både professionella utövare, utbildningar, anpassade lokaler och en växande publik.
I samtalen med kulturdirektörerna i storstäderna och storstadsregionerna är det intressant att höra deras tankar om det fria kulturlivets förutsättningar och innovativa potential. Kommunerna och regionerna ser samma ökade söktryck till bidragen till det fria kulturlivet som Kulturrådet ser i våra bidragsutlysningar. Flera regioner och kommuner höjer bidragen till det fria kulturlivet men ser också över modeller för hyreskostnader som utgör en särskilt utmanande del av kostnaderna för kulturverksamhet i storstäder. Alla som jag har träffat under min storstadsrunda försöker också att bredda sin finansiering utifrån sina förutsättningar. Egna intäkter, stiftelser och samarbeten möjliggör särskilda satsningar och projekt men utgör inte finansiering för någon del i basverksamheten.
På Kulturrådet fortsätter vi att följa kulturlivets förutsättningar runtom i Sverige. Genom möten och dialoger, genom rapporter för att sprida kunskap och genom att ta del av konst och kultur. Ett gott samspel oss emellan möjliggör en nationell överblick som många har nytta av. Nu har regeringen gett Kulturrådet i uppdrag att lämna förslag om hur myndighetens arbete och samverkan inom kultursamverkansmodellen kan vidareutvecklas och hur kommunernas roll, ansvar och betydelse inom modellen kan öka. För det krävs en förståelse för skilda förutsättningar och olikheter i geografi och demografi, i kommuners och regioners olika förutsättningar.
Väl mött i det kommande arbetet!
Kajsa Ravin
Generaldirektör, Kulturrådet