Staffan Forssell. Foto: Hans Alm.

Kulturen ska vara tillgänglig och relevant

Staffan Forssell svarar på kulturdebatten Kultursverige krackelerar i Mittmedia.

Det positiva med kultursamverkansmodellen är att den har gett mer pengar till kultur, mer frihet till Sveriges regioner och ett ökat politiskt intresse för kultur. Kultursamverkansmodellen har funnits i snart nio år och medfört mycket positivt, men även fått kritik. Vi gör nu en genomlysning av Kulturrådets arbete med modellen och presenterar förslag i slutet av året. Det finns med rätta frågor som kan utvecklas i modellen men än så länge har jag i debatten inte sett några reella utvecklingsförslag från kritikerna utöver att det fattas pengar.

Målet med kultursamverkansmodellen var att föra kulturen närmare medborgarna och att regionerna skulle få ökat ansvar och ökad frihet inom kulturområdet, vilket också infriats. Regionerna kan mycket väl omprioritera sina statliga kulturmedel, förutsatt att de används till de områden som är utpekade i den förordning som styr samverkansmodellen. Men än så länge har vi på Kulturrådet inte sett några påtagliga omfördelningar, vilket självklart inte behöver vara fel men möjligheten finns att omprioritera.

Vilken kultur som ska satsas på är en av de möjligheter som kultursamverkansmodellen har gett den regionala nivån: Mest traditionell eller mer nyskapande? Barn, unga eller äldre? Opera, museum, teater, bibliotek, bildkonst, dans, film, musik eller hemslöjd?

Sverige har en trenivåstyrning; staten, regionerna, kommunerna. Internationellt sett har staten relativt lite ekonomiskt inflytande jämfört med regionerna och kommunerna vilket även syns i kultursamverkansmodellen, där statens andel är 27 procent. Följaktligen är de stora intressenterna Sveriges regioner och kommuner som står för 73 procent av finansieringen.

Det ska samtidigt ställas mot att statens insats i kultursamverkansmodellen är 1,3 miljarder kronor årligen. Utanför modellen satsar staten ytterligare dryga sex miljarder kronor på kultur och via folkbildningen ytterligare fyra miljarder. Dessa medel hanteras av ett antal kulturmyndigheter inklusive Kulturrådet.

Sedan modellen infördes har statens årliga bidrag till kultursamverkansmodellen ökat med cirka nio procent samtidigt som konsumentprisindex stigit med sex, med andra ord har staten varit neutral. Däremot har regionerna och kommunerna satsat mer under samma period. De har sammantaget ökat bidragen med cirka 35 procent. Detta är sannolikt en följd av att intresset ökat när lokala och regionala politiker kan påverka kultursatsningarna mer konkret än tidigare.

Det är svårt att se att kulturen i Sverige krackelerar på grund av ekonomin som vissa skribenter artikulerar när mer medel har satsats på kultur under de senaste åtta åren. Däremot finns det i den mångfacetterade kulturekologin alltid vinnare och förlorare.
Sverige är ett heterogent land i förändring. När den moderna kulturpolitiken formades var Sverige ett land med stora skillnader i infrastruktur och avstånd, men nu har vi precis som övriga världen även en accelererande urbanisering, där människor flyttar till de stora städerna.

Ända fram till 2018 har regionerna ökat sina kultursatsningar och Kulturrådet har hittills följt med så långt vi har haft medel till. Kulturrådet har kommunicerat principen höjer regionerna så höjer Kulturrådet, sänker regionerna så sänker Kulturrådet. Vid fördelningen av bidrag tar Kulturrådet inte enbart hänsyn till regionernas ekonomiska satsningar utan även till hur regionernas prioriteringar stämmer med de kulturpolitiska målen. Den region som ökar sina bidrag mest får inte nödvändigtvis störst ökning av de statliga bidragen.

Många regioner och kommuner flaggar för svårare ekonomiska tider vilket kan leda till negativa konsekvenser för kulturen. Hur ska då staten i form av Kulturrådet ställa sig till det? Bland annat mot bakgrund av detta har Kulturrådets styrelse beslutat att se över myndighetens arbete med kultursamverkansmodellen.

Jag anser att den viktigaste framtidsfrågan att diskutera är hur den offentligt finansierade kulturen ska vara tillgänglig och relevant för så många som möjligt.

Som avslutning är det positivt att se utvecklingen av en ökande samverkan mellan regionerna i Sverige.

Staffan Forssell, generaldirektör Kulturrådet

 

Header logo