Agnes Török: Livelitteratur kan hjälpa oss att vända läskrisen
Läskrisen kan inte lösas av skolan ensam. I den här krönikan argumenterar Sveriges läsambassadör 2024–2026, Agnes Török, för att kulturskolan har en nyckelroll i att stärka barns och ungas läsande genom livelitteratur, där berättelser, skrivande och kreativitet skapas tillsammans.
Ska vi vända läskrisen så behövs fler instanser som möter unga utanför skoltid. Det visar tydligt PISA-resultaten från den 8 september 2026, med djupt oroande siffror vad gäller svenska 15-åringars ytterligare försämrade läsförståelse.
En väg till att vända läskrisen går genom livelitteraturens verktygslåda, och kulturskolan är den givna samarbetspartnern i ett breddat läsfrämjande arbete. Kulturskolor som väljer att göra livelitteratur-satsningar har inte bara breddat deltagande utan också stärkta resurser att vinna.
Som Sveriges Läsambassadör 2024-2026 har livelitteratur varit en av de frågor jag haft fokuserat på. Med livelitteratur menar jag alltså att ta del av text och berättelser i realtid och tillsammans med andra. Det kan till exempel handla om scenisk gestaltning av text eller kreativt skrivande för sida och för scen. Paraplybegreppet ‘livelitteratur’ innefattar såväl framträdarbaserade skrivformer - som rap och spoken word - som kollektiva processer med berättelsen i centrum -som shared reading, rollspel och lajv.
Kort sagt: punkten där livelitteraturen och kulturskolan möts innebär en enorm möjlighet att vända läskrisen, bredda deltagandet och att stärka kulturskolans framtid.
Det här är inte en ny tanke. Många kulturskolor arbetar redan på olika sätt med livelitteratur som redskap. Antingen genom ordinarie verksamhet, som kurser i teater och digitalt berättande. Eller genom projektbaserade initiativ, som till exempel lovkurser inom poetry slam, rollspel eller kreativt skrivande.
Inte en ny tanke, men en på många håll outforskad möjlighet. Trots att det är vanligt att kulturskolan och folkbiblioteket ligger bokstavligen vägg i vägg, är det mindre vanligt förekommande att öppna dörren däremellan genom samarbete kring just livelitteratur.
Några som gjort det är kulturskolan och folkbiblioteket i Kungälv. Här arbetar kulturskolechef och bibliotekschef tillsammans med att skapa verksamhet. Det kan innebära både breddade målgrupper för båda verksamheterna, och att personalens kompetens får komma till användning. Till exempel genom samarbeten där unga deltagare från kulturskolan anordnar aktiviteter eller framträdanden på biblioteket.
Kulturskolor som arbetar med livelitteratur har också goda chanser att nå unga som ännu inte vet att kulturskolan är en plats för dem.
Intresset för olika specifika konst- och kulturinriktningar förändras över tid. Samtidigt som anmälan till blockflöjtskursen kanske minskar, finns en stor outforskad målgrupp som gärna skulle anmäla sig till en kurs i spoken word, rap, dramatik eller rollspel. I livelitteratur-inriktningar möts individuella praktiker, där den enskilda ordkonstnären får utrymme att utrycka sig. Här finns också kollektiva praktiker, där berättelser skapas gemensamt och deltagare stärker varandra. Denna kombination gör att många olika målgrupper söker sig till livelitteraturen.
Livelitteraturen saknar en kontinuerlig verksamhet att höra hemma hos. Trots att tusentals svenska ungdomar väljer att på sin fritid gå på poesitävlingen Ortens Bästa Poet så har konstformen spoken word och tävlingsformen poetry slam nästan uteslutande genomförts på projektbasis. Drivet av eldsjälar, utan kontinuitet och verksamhet i ryggen. Den stora mängd ungdomar från socio-ekonomiskt utsatta områden som skriver poesi behöver ett hem som stöttar deras konstform året om. Inte endast när det fantastiska teamet bakom Ortens Bästa Poet har möjlighet att anordna en lokal tävling. Där har kulturskolan ett tomrum att fylla.
Detta gäller även rollspel, särskilt table-top role-playing games (så kallade TTRPGs) som Drakar och Demoner, Ur Varselklotet och Dungeons and Dragons. Denna breda folkrörelse, som når tusentals unga, inte minst många tonårskillar och unga med NPF, börjar äntligen fångas upp av folkbiblioteken. Vissa ungdomsbibliotek börjar nu ha regelbundna rollspelsgrupper för att skapa nya berättelser ihop. Och några startar gaming-klubbar som följer samma format som en bokklubb men istället diskuterar narrativen i tv-, dator-, och konsollspel. Även här har vi en given samarbetsmöjlighet med kulturskolorna, inte minst inom teater och digitala berättelser.
I en tid av stora utmaningar och nedskärningar i kulturen på såväl kommunal, regional som nationell nivå är arbetet med livelitteratur också en möjlighet att stärka resurser och öka finansiering. Idag saknas det partipolitisk enighet om många kulturpolitiska satsningar, men vad gäller just läsfrämjande arbete och att vända den nationella läskrisen finns en samlad uppslutning. Det innebär också att valet att arbeta läs- och skrivfrämjande med hjälp av livelitteratur på kulturskolan kan vara en väg att stärka upp verksamheten med öronmärkta läsfrämjande medel.
När jag inte arbetar som Sveriges Läsambassadör är jag inriktningsansvarig för högskoleprogrammet Kulturskolepedagog – Scenpoesi och Berättande på Stockholms Musikpedagogiska Institut (SMI). Där utbildar jag och mina kollegor en ny generation kulturskolepedagoger, med spetskompetens inom just läs- och skrivfrämjande och livelitteratur. Mina studenter möter i sina pedagogiska praktiker många unga som har driv, kreativitet och längtan att få växa inom sin konstform. Unga som idag inte har någonstans att vända sig för att få konstnärlig fördjupning på regelbunden basis.
Att fördjupa livelitteratur-arbetet på kulturskolan är alltså ett sätt att stärka lokala samarbeten och kompetensförsörjning, samt öka finansieringsmöjligheter och bredda deltagandet. Dessutom vinner hela samhället på att vi vänder läskrisen, genom att kulturskolan blir en central plats för unga att hitta till sitt läsande, sitt skrivande och sin kreativitet.
Agnes Török, Sveriges Läsambassadör 2024-2026