Traditionens makt i kulturskolans korridorer

Innovation i kulturskolen låter kanske självklart – men hur lätt är det egentligen att göra något nytt när både traditioner, arbetstid och organisation drar åt andra hållet? Juell-Hagen och Bandlien har intervjuat fem norska kulturskolerektorer om vad som hämmar och vad som gynnar förnyelse i kulturskolan.

Studien visar att den enskilt största bromsklossen för nytänk och nyskapande ofta är den starka traditionen som kallas “mästarlära”. Rektorerna beskriver en kultur där ”läraren är läroplanen” och där rädslan för att misslyckas gör att man hellre håller fast vid det beprövade än testar nya grepp.

Författarna pekar också på rent strukturella hinder. Med en lärarkår som ofta består av deltidsanställda som sällan möts samtidigt, blir det svårt att bygga det kollegiala ”vi” som krävs för utveckling.

Samtidigt ser rektorerna en enorm outnyttjad potential i sin personal. När kulturskolan väl vågar bryta mönstren – exempelvis genom projektveckor där undervisningen ställs in till förmån för tvärkonstnärligt samarbete, eller genom att ta in impulser utifrån – då kan innovationslusten vakna. Slutsatsen blir att det krävs ett modigt ledarskap och strukturer som öppnar för att utmana de traditioner som sitter i väggarna för att gynna utveckling i kulturskolan.