När Uppsala kulturskola sökte utvecklingsmedel 2021 fanns redan viss erfarenhet av anpassad verksamhet. Men det som saknades var något centralt: gruppen.
– Målet är egentligen ganska enkelt: en kompis och en fritidsaktivitet, säger Ella-Kari Norberg, kulturskolechef i Uppsala.
Upplägget blev det som i dag kallas kulturmix och kulturkul: kurser där flera konstformer möts i samma grupp. Musik, teater och skapande vävs ihop, och undervisningen formas efter deltagarna snarare än tvärtom.
– Vi ville skapa gruppundervisning, just för att bygga gemenskap. Gruppen blir ett tillfälle att träna sociala spelregler och känna sammanhang, säger kulturskolepedagogen Helena Hansson.
Det händer mellan raderna
I praktiken handlar det lika mycket om det som sker utanför själva lektionen. Det kan vara en biokväll där en elev stannar kvar hela filmen för första gången.
– Det var en elev som alltid gick efter tio minuter, men nu satt kvar hela bion. För att han ville gå med sina kompisar, berättar Zara Ottner, kulturskolepedagog.
Det kan också handla om att få stå i centrum.
– Äntligen är det de här barnen som får spela huvudrollen. Familjen och syskonen är publik, säger Helena Hansson.
En liten förskjutning, men en avgörande sådan för självförtroende och självbild.
Verksamhet som kräver tid
Att bygga upp verksamheten var inte enkelt. I början fanns bara ett fåtal elever, och att sätta ihop grupper där olika behov fungerar tillsammans bar en utmaning.
– Det handlar om att mina särskilda behov ska funka tillsammans med dina särskilda behov, och de kan vara helt olika, säger Helena Hansson.
Med tiden har verksamheten vuxit. I dag deltar omkring 50 elever i olika former av anpassad kulturskola, med mindre grupper och olika upplägg beroende på behov.
Men tillväxten sker medvetet långsamt.
– Grupperna får inte bli för stora. Vi måste kunna se varje individ.
En avgörande lärdom är att det inte räcker att erbjuda platsen, man måste också nå fram. I början var det de fysiska mötena som fungerade bäst: prova-på-dagar där både barn och föräldrar kunde träffa verksamheten.
– Vi behöver nå både elever och vårdnadshavare. Det är ofta föräldrarna som möjliggör deltagandet, säger Ella-Kari Norberg.
Samtidigt är det just där hindren finns. Många familjer är redan hårt belastade. Transporter, logistik och vardagspussel gör att en fritidsaktivitet kan vara svår att få ihop.
– Det här är pressade familjer. Det gäller att jobba på smarta sätt.
Att följa barnet
I den anpassade kulturskolan finns ingen standardväg. En elev kanske vill bli pianist. En annan vill bara skapa ljud. Båda behöver mötas där de är.
– Alla barn är inte på nivån att lära sig ett instrument. För någon handlar det om att få skapa på sitt sätt – och det är också musik, säger Zara Ottner.
Det ställer höga krav på pedagogiken, men öppnar också för nya sätt att tänka kring lärande och konst.
Nästa steg
I dag söker sig elever och familjer själva till verksamheten. Ryktet har spridits.
– Det är ett fint bevis på att vi har etablerat något som fungerar, säger Helena Hansson
Samtidigt finns en tydlig riktning framåt: fler grupper, fler ämnen och konstformer, men utan att tappa det som gör verksamheten unik.
– Vi skulle kunna vara dubbelt så många. Men då måste vi också vara fler som jobbar, fortsätter Hansson.
För i grunden handlar det om att varje elev ska få mötas, få ta plats och, kanske för första gången utanför sin familj, känna: Här hör jag hemma.
Vill du veta mer Uppsalas anpassade kulturskola?
Kontakta Ella-Kari Norberg, kulturskolechef, ella-kari.norberg@uppsala.se