Projektet tog fram en modell för utbyten över kommungränserna. Modellen liknar skolpengen, som är en kostnadstäckande ersättning mellan kommunerna.
Projektet RIK (Regional tillgång till idrottsanläggningar och kulturskola) resulterade i att det i dag finns en färdig plattform att använda för kommunerna i Stockholm. Genom smarta lösningar kan utbudet av kulturskoleaktiviteter förbättras så att barn och unga kan delta i det de vill, där de vill.
Projektet samfinansierades av ett stort antal av länets kommuner tillsammans med kulturförvaltningen i Region Stockholm, Stockholmsidrotten, Vinnova och Allmänna Arvsfonden. Plattformen förvaltas nu av kulturförvaltningen i Region Stockholm.
Så fungerar plattformen
Modellen bygger på att en kostnadstäckande ersättning följer med barnet till den verksamhet där hen deltar. Det är samma metod som används för den så kallade skolpengen som följer med eleverna till den kommun/skola där de går. Anledningen till att ersättningen ska vara kostnadstäckande är för att skapa ett långsiktigt hållbart system men också för att uppfylla kommunallagens grundintentioner.
Kommunerna tar själva initiativ till samverkan över gränserna. Incitamenten kan till exempel vara att ge invånarna bättre service, att skapa grogrund för tillväxt och verksamhetsutveckling. Eller att tillsammans med andra kommuner göra en verksamhet som är smartare och effektivare ekonomiskt.
Modellen syftar främst till att anpassa verksamheterna så att unga kan delta i det de vill där de vill. Men modellen breddar även utbudet av ämnen och ge incitament till verksamhetsutveckling. Alla ämnen finns inte i alla kulturskolor. Men tillsammans erbjuder de 26 kommunerna ett rikt utbud, även i många smalare ämnen.
RIK - Regional tillgång till idrottsanläggningar och kulturskola
Fem frågor till Torbjörn Neiman, projektledare
Torbjörn Neiman var projektledare för RIK-projektet (Regional tillgång till idrottsanläggningar och kulturskola) i Region Stockholm. Här ger han tips och råd till dig som funderar på hur man kan samverka över kommungränserna.
Varför drog ni igång projektet?
– Jag har länge drivit frågan om bättre samverkan mellan kommuner inom idrott och kultur. När jag började väcka frågan redan år 2002 tyckte jag att utväxlingen mellan kommunerna kunde bli bättre. När jag år 2012 fick förtroendet att vara ordförande för FSKF (Föreningen Storstockholms kultur- och fritidschefer) blev det en viktig plattform att kunna driva frågan från. Samtidigt hade samverkanstanken börjat mogna i kommunerna och klimatet var gott. Då började vi organisera oss bättre, vi startade arbetsgrupper och vi höll tematiska konferenser. Strukturerna växte sig allt starkare och till slut startade vi RIK-projektet tillsammans med Region Stockholm, hösten 2016. Jag slutade då som kultur- och fritidsdirektör i Järfälla och som ordförande för FSKF och blev i stället projektledare med titeln utvecklingschef för kultur och idrott med placering i Region Stockholms kulturförvaltning.
Vad är viktigast att tänka på för andra som vill starta liknande projekt?
– Att betona att kommunerna själva bestämmer. Att det inte uppfattas som att det kommer någon utifrån och bestämmer. Det här är ju områden där kommunerna har ett väldigt tydligt självstyre och det är viktigt att det är kommunerna själva som ser möjligheten till samarbete.
Hur viktig är själva modellen, plattformen?
– Den kostnadstäckande ersättningen är nyckeln i modellen. En vanlig metod tidigare, där enstaka elever fått plats i kulturskola i annan kommun, har varit att debitera dubbel eller till och med trippel elevavgift. Det är en mindre bra metod. De som får betala mer än andra är kanske missnöjda med det och den mottagande kommunen får inte kostnadstäckande ersättning för eleven. Dessutom bryter man strängt tolkat mot kommunallagen – man får inte subventionera boende i annan kommun.
– Men med en kostnadstäckande ersättning löser man upp de knutarna. Att skicka med en ”kulturskolepeng” kan kanske kännas som mycket pengar i starten men på sikt utvecklas istället ett hållbart samarbete. Det finns ju massor av duktiga lärare i olika ämnen utspridda över landet. En kommun som till exempel har en extra duktig rockgitarr-lärare kan kanske locka till sig elever från andra kommuner. Liknande exempel kan vi hitta över hela landet inom alla genrer och alla konstformer. Man bygger därmed in ett utvecklingsincitament i modellen.
Vad gör man om alla kommuner inte vill vara med?
– Alla kommuner behöver inte vara med. Man kan vara en intresserad kommun utan att vara aktiv i ett utbyte. Det kan räcka med att 2-3 kommuner börjar samverka. Det är bara att sätta igång. Jag ser idag att dessa tankar sakta men säkert sprider sig.
Stockholm är ju en storstadsregion med särskilda förutsättningar?
– Ja, modellen i Stockholm tog ju en utgångspunkt i en stark kollektivtrafik med ett utbrett dagligt resande. Det ser inte ut på samma sätt i alla andra regioner. Man får skapa sin egen arbetsmodell utifrån de lokala förutsättningarna. Jag har besökt Västra Götaland och Skåne flera gånger och jag har också fått intresserade kontakter i Jönköping, Örebro, Värmland, Västmanland och Västerbotten.