Krönika: Att möta poesin i ett Fifa-rum
Vad är det som gör att vissa av bibliotekens aktiviteter för ungdomar blir lyckade men inte andra? Genom att skriva om våra erfarenheter kan vi hjälpas åt i det läsfrämjande uppdraget. Om detta skriver Maria Lorentzon, tidigare bibliotekarie i Skarpnäck och numera en av redaktörerna på Digiteket.
I juni förrförra sommaren höll jag på att förbereda en aktivitet på biblioteket för unga. Min plan var att vi skulle cykla till det närliggande Flatenbadet. Där skulle vi läsa och prata om boken Janne, min vän av Peter Pohl. Jag föreställde mig hur jag och en grupp unga skulle sitta där i skuggan av ett träd. I livlig diskussion med det glittrande vattnet i bakgrunden. Det skulle bjudas på god fika, såklart. Vi skulle dela känslor och tolkningar från vår läsupplevelse med varandra. Få kontakt och växa genom litteraturen. En bibliotekaries drömbild! Jag kontaktade skolorna i området, pratade med ungdomar i och utanför biblioteket och spred programmet i sociala medier. Full av förväntan stod jag redo med cykeln utanför biblioteket, men ingen dök upp.
Under hösten samma år startade jag och mina kollegor ett projekt med fritidsgården i Skarpnäck. Varje torsdag besökte en av oss gården för att högläsa böcker. För den yngre målgruppen, på eftermiddagarna, läste jag skräcknoveller. På kvällen, med ungdomarna i årskurs 7 och uppåt, var det däremot svårare att få till högläsningen. Det blev allt som oftast att jag istället snackade eller spelade spel med dem. Det här var deras plats och jag ville inte tränga mig på. En kväll tog jag ändå med mig tre diktsamlingar som jag hade liggande på mitt skrivbord. När jag kom in på fritidsgården hängde ett gäng killar där. Några kände igen mig och ropade “Biblioteket!”. Det får bära eller brista, tänkte jag, och frågade “Vill ni läsa poesi ikväll?”. Ingen visade intresse, så jag fortsatte “Jag har med mig tre dikter och jag undrar vilken av dem ni tycker är bäst?”.
Efter lite dividerande sinsemellan följde fem av killarna med in till Fifa-rummet. När alla hade kommit tillrätta i sina saccosäckar läste jag den första dikten. En av killarna fnittrade, kanske för att det var en ovan situation för honom att bli högläst för. Jag reagerar själv så när jag inte vet vad jag förväntas göra. “Vad handlar den här dikten om?” Först var det tyst men efter ett tag kom samtalet igång och när vi nått till den sista dikten var alla fullt engagerade i olika tolkningar. Efteråt kände jag mig upprymd! Vi hade fått en så fin kontakt där i Fifa-rummet genom poesin.
Ibland uppstår det magi i mötet med ungdomar och ibland går det inte ens att nå dem, varför då? Att reflektera över vad som fungerar eller inte är värdefullt, men det tar tid. Det är lätt att vi fortsätter arbeta med den där drömbilden hägrande framför oss utan att ifrågasätta eller fundera över den. Skrivande är en bra metod för utvärdering. Skrivandet möjliggör också att vi kan förmedla våra insikter.
Att dela kunskaper och erfarenheter genom text är en av grundtankarna bakom Digiteket. Här samsas det verksamhetsnära med forskning och omvärldsbevakning i form av kurser och artiklar. En plats att inspireras och lära av varandra. Du som vill läsa mer om hur man kan engagera ungdomar kan exempelvis läsa Lunds satsning på delaktighet genom KulturCrew som bibliotekarierna Petra Romberg och Daniella Melin arbetar med. Eller bibliotekarien Jenny Granbergs text om ungdomsavdelningen PUNKTmedis i Stockholm. Eller varför inte inspireras av bibliotekarierna Emma Bäckström och Tove Frankow Crivellaro i Knivsta och deras läsfrämjandepodd “Vi hörs i Underlandet”?
Tillsammans kan vi hjälpas åt med det läsfrämjande uppdraget. Utforska vad som fungerar och bygga vidare på varandras klokskaper. Jag vill uppmuntra dig, som arbetar med läsfrämjande på folkbibliotek, att ta kontakt med oss på Digiteket. Vi vill ta del av dina besvikelser eller tillfällen när det uppstått oväntad magi.
Maria Lorentzon
Redaktör på Digiteket.
P.S. Dikten “Vilken dag” av poeten Hanna Rajs Lara, ur diktsamlingen Under månen, var den som ungdomarna till slut enades om som bästa dikt den där kvällen på fritidsgården.
----------------------------------
Krönikor från Kulturrådet som rör läsfrämjande belyser läsning av, med eller för barn och unga ur olika perspektiv. Innehåll och åsikter är krönikörernas och behöver inte stämma överens med Kulturrådets hållning.