Spela ihop, håll ihop

Ska läraren få alla att trivas i gruppen, eller är det viktigaste att få den enskilda att bli så bra som möjligt på sitt instrument? Är gruppundervisning på instrument enbart bra från en ekonomisk synpunkt, eller kan det finnas pedagogiska vinster med att undervisa i grupp?

Dessa frågor är utgångspunkten för Ida Knutssons nya doktorsavhandling "Play together, stay together: Musical progress and social inclusion in group instrumental teaching" från musikhögskolan i Malmö. Här undersöker hon hur lärare på "klassiska" musikinstrument gör i gruppundervisning, vilka val de gör och hur de reflekterar kring utmaningar och möjligheter i gruppundervisning.

Resultaten visar att gruppundervisning kan innebära att elever utvecklas såväl på instrumentet som socialt.

Genom att identifiera och hantera de spänningsfält som finns mellan dessa mål, bidrar studien till en förståelse för hur lärare kan röra sig bortom en uppfattad dualism att behöva välja det ena eller det andra. Genom att skapa en fruktbar gruppgemenskap kan motivation att utvecklas samspela med demokratiska värden som elevinflytande och social kompetens.

Att elever får mer tid att spela tillsammans med en lärare väger upp en eventuell problematik att eleven inte får lärarens exklusiva uppmärksamhet i 20 minuter. Knutsson visar också hur lärare använder olika strategier för att få gruppen att fungera optimalt. Exempel på sådana strategier är differentierade arr, gruppindelning och val av repertoar.