Text: Bagir Kwiek.

Att vi romer har vårt ursprung från Indien råder det knappast någon tvekan om längre – vårt språk, vår kultur, till och med vårt dna – allt visar oss tillbaka till Indien som ursprungsland.

Men trots de överväldigande bevisen för vårt indiska ursprung hamnar jag, andra aktivister och forskare i konstanta diskussioner med andra romer som tycker annorlunda, som har sina egna teorier om vårt ursprung. Jag har hört teorier om Atlantis, om faraoner, och på senaste tiden också om vårt judiska ursprung och att vi skulle tillhöra den förlorade stam som blev tvingad till exodus av babylonierna. Sådana diskussioner är inget nytt – det har alltid funnits olika myter och teorier om vårt ursprung.

Här i dag kommer jag inte att presentera några vetenskapliga belägg eller lägga fram några bevis för vårt ursprung. Jag vill i stället ta upp en del av det vi vet om oss själva och hänvisa till den litteratur som finns tillgänglig, så att du själva kan avgöra vem du är. Jag tycker nämligen att det är otroligt viktigt att du vet varifrån du kommer: För att veta vem du är, så behöver du veta vem du var. 

Vårt ursprung är ett viktigt steg mot frigörelse

Det är viktigt att vi känner till vårt ursprung. Det känns som ett viktigt steg på vägen mot emancipation, frigörelse, av det romska folket och för en acceptans och förståelse av oss själva. Det finns en slöja av mystik och romantik kring vårt ursprung som kan vara nog så lockande. Men finns det någon vinst i att vara romantiserade på detta sätt?

Jag tycker att Katarina Taikons tidskrift ”Ursäkta att vi stör” svarar tillräckligt på den frågan. Hon visade att den allmänna uppfattningen på den tiden var att romer ”trivs ute i det fria och vill inte gå i skolan”.

Fördomar lever kvar

En färsk undersökning om den allmänna uppfattningen om romer i Göteborg visade att väldigt få ens kände till ordet romer. Ordet ”zigenare” var däremot mer välkänt. Det visade sig också att det fortfarande finns otroligt mycket fördomar och okunskap runt oss.

En stor del av dessa fördomar finns kvar delvis på grund av att vi själva inte har fått berätta vår historia. Men det handlar också om vår egen misstro gentemot majoritetsbefolkningens forskare, vilken ledde till att våra äldre gav forskarna en missvisande bild när dessa dök upp vid våra olika bosättningar och läger.

Jag har själv skrattat länge och gott när jag läst gamla forskarrapporter om romerna och deras kultur. En av de absolut roligaste var när en forskare berättade att när två ”zigenarhövdingar” möts så bryter dom ut i en okontrollerbar dans. Jojo – så ser det ut när våra äldre möts, de bryter ut i vild dans! Det går också att läsa att vi lämnar våra äldre ute i skogen när dom blir för gamla. Knappast, vi vördar våra äldre – de är det värdefullaste vi har!

Ett erkännande som betydde mycket

Det finns mycket som världen behöver lära om och från romerna. Här och nu ska jag ta upp ett av de första erkännandena av romerna som indisk ursprungsbefolkning. Det görs av en otroligt välkänd historisk person – Indiens tidigare premiärministern Indira Gandhi. I ett tal 1976 välkomnade hon romerna till Bharo than som betyder Den stora platsen på både romanes och hindi. Hennes tal var början på en lång rad erkännanden från högt uppsatta indiska politiker och tjänstepersoner.

Här finns Indira Gandhis tal i sin helhet

Bilder från detta första historiska möte