Till navigation Till innehåll

Krönika: Om gemensam läsning

Elisabet Reslegård, ordförande för Läsrörelsen, ger oss en inblick i hur gemensam läsning kan påverka många och ge ringar på vattnet.

Närbild på Elisabet Reslegård med stora silver örhängen och långt hår.

”Läsning är att öppna en dörr till samtal” säger årets Alma-pristagare, den amerikanska författaren Laurie Halse Anderson, i en intervju. Det kunde varit mottot för Läsrörelsens satsningar på gemensam läsning, där startpunkten var föräldrars högläsning för sina barn genom 127 boktitlar i en mångmiljonupplaga av barn- och bilderböcker under åren 2001 till 2019 i Bok Happy Meal. Uppgiften att välja böcker gick till redaktör Marianne von Baumgarten-Lindberg i Läsrörelsens styrelse. Den första titeln var ABC av Lennart Hellsing och Poul Ströyer. Barnen läste orden och texten med öronen, och bilderna med ögonen – i samtal med föräldrarna. Hur många människor har jag inte mött som har minnen av detta. Nu senast ägaren till en servicebutik i mitt bostadsområde när jag frågar om han vill ha barnböcker till sin dotter. Han svarar att han har många böcker som han och hans syster sparat. Och jag inser att det är böcker från Bok Happy Meal.

Läsrörelsens motto från starten 2000 är ”Ge dina barn ett språk”. Något som strömmade igenom projektet BERÄTTA, LEKA, LÄSA när vi under fyra terminer samarbetade med länsbiblioteken om närläsning av bilderböcker med 1-, 2- och 3-åringar. Det gjordes i 29 kommuner i Sörmlands, Västmanlands och Örebro län med 30 utbildnings- och inspirationskonferenser som anordnades för förskolepedagoger och barnbibliotekarier. I projektet fanns tre titlar, och varje avdelning valde en av böckerna som de arbetade med under en hel termin. Alla barn som deltog fick den bok som valts. ”Tänk på det kompetenta barnet” sa huvudpedagogen Susanna Ekström, ord som ringde i öronen på pedagogerna vid tillfällen som när tre pojkar reste sig upp under samtalet om Ulf Starks och Charlotte Ramels bok Kanel och kanin – dikter om kroppen, och gick ut och började gräva. För det gjorde figurerna i boken. Hela barngruppen följde med och fortsatte att gräva i veckor.

Småbarnsprojektet med gemensam läsning inspirerade till Berättelser som förändrar med läsecirklar i 200 högstadie- och gymnasieskolor från Ystad till Kiruna under 2017. Regionala konferenser anordnades för lärare i svenska, skolbibliotekarier och skolledare. Klassuppsättningar fanns av tio boktitlar som gick att välja mellan, men varje klass läste en gemensam bok. Böckerna valdes av huvudpedagogen Ann Boglind i kontakt med en referensgrupp av skolungdomar från olika delar av landet. Och även av författaren David Lagercrantz, som blev en av landets främsta läsfrämjare med utgivning av boken Jag är Zlatan Ibrahimović och sina författarsamtal, ofta med ovana läsare. David donerade grunden till projektet och deltog aktivt.

Steget var inte så långt att fortsätta med IDROTT & LÄSNING i samarbete med Bosön Idrottsfolkhögskola, där blivande idrottsledare läste och diskuterade skönlitteratur under läsåret 2021/2022.
Och ringarna på vattnet fortsätter att växa med små och stora barn, med unga och äldre.
Men vad har hänt under den gemensamma läsningen? En följeforskning av Berättelser som förändrar gjordes av läsforskaren Olle Nordberg som kom fram till att läsupplevelsen hade varit central för både lärare och elever som deltagit i projektet. Många elever uppgav att de fått sin största eller första riktiga läsupplevelse under projektets gång, och elever som tidigare inte läst böcker hade nu inspirerats till att fortsätta. Olle menade att ”elevernas starka upplevelser av litteraturen i sig själv är det allra mest övertygande argumentet för ett fortsatt arbete med läsning av hela böcker i helklass, med kontinuerliga samtal och bearbetning av innehållet.” Jag blir berörd när jag läser slutet av Olle Nordbergs utvärdering om en flicka som gick på individuella programmet, och kort svarade på Olles konstaterande att hon nu skulle lämna boken till skolbiblioteket, ”Jag tänker inte lämna tillbaka den. Jag kan inte tänka mig att vara utan den. Den har betytt allt. Allt!”
Det går att vända på citatet av Laurie Halse Anderson: Samtal öppnar en dörr till läsning!

Elisabet Reslegård
Ordförande för Läsrörelsen, och kampanjledare vid starten år 2000

----------------------------------

Fotograf: Jenny Dozai.
Krönikor från Kulturrådet som rör läsfrämjande belyser läsning av, med eller för barn och unga ur olika perspektiv. Innehåll och åsikter är krönikörernas och behöver inte stämma överens med Kulturrådets hållning.

Laddar...